Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III BOKEN. — IMPF. INDIKAT. 333
svaga formen i Isl. har r, som förmodligen först varit s
(liksom i Tyska och andra fornspråk), eger den starka —t,
hvilka 2:ne ljudtecken (s och t) kunde anses vara splittrade
återstoder af ett äldre st; under förutsättning att, i språ-
kens äldsta okränkta skick, person-tecknen varit de samma
i de starka och svaga verben, såsom i fornspråket verkli-
gen förhåller sig med 4 och 2 pl.
£0 De flesta Tyska språk, i sin äldsta skepnad, ega, utan
åtskilnad af starka och svaga verb, såsom vokal-beteckning
för alla personer af pl. uti impf. indik., -u, Ang. Sax.
och Fris. —o; men redan tidigt i Tyska medeltids-tungor
blir —u försvagadt till —e. Isl. åter har intill senaste tid
bevarat det gamla vokal-ljudet, i de äldsta handskrifterna
gemenligen o, sedan u, endast undantagsvis uteslutet (t. ex.
så’ö, så). Konsonant-tecknen för 4 och 2 pl. (äfven dual.)
äro de vanliga —-m och -p (8, 2); hvaremot 3 pl här,
såsom annars, utmärker sig genom saknad konsonant-be-
stämning i slutet. Ex. Homil. 25: 2 logom (=lågom), 17:
4 elscohom, 37: 4 scolop er, 5: A monobpit, 78: 2 hlogo,
69: 2 deypdo (dödade). Forn-Svenskan framter, hvad an-
går den imperfektiva vokalen i 4 och 3 pl., ingen annan
skiftning, än att u är vanligare i äldre skrift, o i yngre.
Deremot yppar sig den väsendtliga olikhet, att i 2 pl. både
vokal och konsonant äro från Iel. afvikande, och utgöras af
de enformiga i (e) och n. Ex. Upl. L. Conf. bupum wir,
wir wildum, IE. B. 40: 4 wit wildum bapin, AM: 2 wit
attum, Vestm. L. II. JE. B. 40: 3 wit attom; I. B. B. 6
pr. i sorin (svuren); i en gammal hdskr. af ÖGL. Vins. B.
6: 4 it köptins, Cod. Bur. s. 208 ipar — — her laghen
(eder, som här lågen), i saghen (jfr. s. 316), Cod. Bildst.
s. 598 i aktadhin; VGL. I. K. B. 9 per varu (voro), ÅA.
B. 46: 4 skulu bapi hion, Upl. L. Conf. pessir allir hafpu.
Ändelsen för 2 pl. har såsom en hållit sig allt jemt vid
magt, den tid undantagen då Ny-Svenskan arbetade sig
fram ur sammanträffningen med Danskan (jfr. s. 319). I
4 pl. —-om, 3 pl. -o, träffas temligen regelbundet under
" Borrs tanke om det Mös. Göt. -u för pl. finner man i Vergl. Gram. s.
637, 667.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
