Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 BOKEN. — IMPF. INDIKAT. 3355
att ehuru sedan många . århundraden i Tyska språk, och
jemväl ganska länge i Danskan, —e utvexlat den gamla
plural-vokalen för impf. indik., denna fortfarande qvarstår
fullständig i Ny-Isl. och i Färöiskan (t. ex. Fer. S. s. 35
vid skulun, 225 vär hittun, 32 tär towkun, I togen, 5
tajr komu, 225 fingu, söktu, 44 takkavu), samt delvis,
neml. för starka verb, i Ny-Svenska och vissa Norska dia-
lekter. ”
5:o Vokal-förvandlingen har sitt hufvudsäte uti impf., och
intet språk eger henne rikare än Isl., med hvilken F. Nor-
skan hufvudsakligen, men icke helt och hållet, i denna del
öfverensstämmer. Vi anmärka i det Isl. impf. indik. föl-’
jande: a) vexel-ljud i starka verb; i vissa ett (let,” för),i
andra två (gaf, gåfom;"" brann, brunnom; greip, gripom;
skaut, skutom). b) Atergångs-ljud i sing. af en del svaga
verb (talda). c) Öfvergångs-ljud i pl., liksom för presens,
när stammen har a (toldom eller töldum o. s. v.). d) Assi-
milation af det till afledningen hörande a med impf:s plu-
ral-vokal (etlobom eller etlvöum för etlapum, ämnade);
hvartill kommer ett af den assimilerade aflednings-vokalen
frambragt öfvergångs-ljud, så snart stammen har a (kollo-
Pom eller köllvgum för kallapum). — Det under första
momentet upptagna vexel-ljudet återfinnes, med vissa modi-
fikationer, i alla German-språk (på sitt sätt äfven i andra;
jfr. s. A144—147, 259), till och med i den Romaniskt
uppblandade Engelskan (t. ex. give, gave; take, took; drink,
drank). Forn-Svenskans skiljaktighet från Isl. består blott
i smärre omständigheter, såsom förloradt tveljud (sköt för
skaut) i det vanliga skriftspråket, men icke i Gottl. L., i
runor och vissa dialekter; samt några af rättskrifningen
beroende bruk (t. ex. gavum för gåfum); och den nuva-
rande Svenskan har endast några delvis framstående olik-
” Det är likväl blott på färre ställen, som Norska folkspråket har i behåll
-0, för de starka verbens plurala impf. i alla personer (jfr. AASEN, Nor.
Folk. Gram. s. 469).
”" I sträng mening är é uti lél m. fl. impf.. liksom id i andra, icke vexel-
ljud; utan ett eget slags ljud, uppkommet, såsom det vill synas, af en
förgången reduplikation (jfr. s. 147, 240—9243).
""" Boer anser det långa a i F. Hög-T. lasumes (således äfven i Isl. låsom,
gåfom) hafva bättre än e i Mös. Göt. lesum bevarat urljudet (Vergl.
Gram. s. 847).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
