- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
352

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358 UI BOKEN. — PRES. KOKJUNET.

lens (d, 8) inträngande i 4 och 3 pl;" att ej nämna i
Forn-Slaviska imperat. 2 pluralens öfvergående till den
3:e (se Borr, Vergl. Gram. s. 934—2, 940). I Svenskan,
sjelfva den äldsta, har -r från 2 och 3 sing. fortplantat
sig till 4 sing. af pres. indik. Vi behöfva då knappt gifva
bevisledningen ett möjligtvis ytterligare stöd i det -n, som
föga senare visar sig, ehuru allenast såsom undantag, uti
4 pl. af konjunkt. (se under Impf. konjunkt.); ej heller i
det -n, som, merendels oorganiskt, bildat sig i slutet af
vissa pron., adj. och partiklar (jfr. 349), samt i 2 pl. af
verben blifvit typiskt; hvilket allt tillkännagifver en i vårt mo-
dersmål tidigt förnimbar böjelse för slutande n. Med det anförda
har emellertid afsigten varit att, under frågans uppställande
på ren Skandinavisk grund, söka ådagalägga, hvad på denna
plan låter sig bevisa; utan att dermed alls vilja ifrågasätta
möjligheten af ett förhistoriskt —n i 3 pl af konjunkt.; men
icke der ensamt, utan lika väl i indik., måhända ock i infin.
Icke heller är meningen, att alldeles förneka en annan möj-
lighet, — den, att de Forn-Tyska språkens påtryckniog
kunnat i någon mån bidraga att stadga en form, som utan
deras medverkan redan framtvingat eller framsmugit sig. —
Ny-Svenskan har 3 pl. lika med 4 pl, för båda —e, dock
utelemnadt i enstafviga verb (fly), om de någon gång bru-
kas i pres. konjunkt. (jfr. s. 344).

5:o Vokal-förvandling, i pres. konjunkt., företer sig ej ens i
den på ljudskiften annars så rika Isl. (jfr. exemplen s. 343);
frånräknadt det fall då, med a uti stam-stafvelsen, ändel-
sen um användes för —im i 4 pl. (t. ex. köllum, tökum),
hvilket näppeligen förekommer utom det nyare språket. I
gammal Isl., liksom i Svenskan och Danskan, finner man i
pres. konjunkt. infinitivens stam-vokal, för alla personer och
nummer. Men det må här anmärkas, att i det anomala
Isl. vera, F. Sv. vara eller vera, vanligen ett ur annan
stam upprunnet pres. konjunkt. begagnas, neml. Isl. sia eller
se, F. Sv. se eller set, blott undantagsvis i F. Sv. ett till
pres. indik. svarande pres. konjunkt. cr: (jfr. s. 455): att

” F. Ned. Sax. har regelbundet för impf. indik. i alla pers. pl. -un, pres.
konj. -en, impf. konj. -in; Ang. Sax. impf. indik. -on, pres. konj. -en,
impf. konj. -en; således -n ur 3 pl. inkommet i 4 och 2 pl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free