- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
354

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354 UNI BOKEN. — IMPFP. KONJUKNET.

konjunkt. -a och —ei, för impf. konjunkt. £ och £ (jfr. hans
8. 27 meddelade theoretiska paradigma, som dock, i enlig-
het med hans accentuering, bort tecknas —:, —ir, 2, im,
-&8, in).

2:o Till bestyrkande af hvad nyss nämndes om de för impf
och pres. af konjunkt. gemensamma ändelser, anföras här ur
sing. af impf. följande Isl. exempel: Homil. 6: 4 pot ec lega
(fastän jag låge); 79: 4 at ec bera (bure); 78: 4 ef ec
bepa (både); 51: 4 Pot ec ynna (älskade); nema (med min-
dre) ec hatapa; Pa metta (måtte) ec; Fragm. Isl. 20
(Rolfs S.) at ek fenga; 25 ef ek heféa; Homil. 70: 2
mynder fu; Edda Sem. s. 220 v. 32 pu verir (vore),
seir (såge). I den Norska hdskr. af OM Hel. S. ser man
s. 73 ef ek vera (vore), men 82 ef ec mette (förmådde).
Exempel på 3 sing., så väl för Isl. som Svenskan, före-
komma vid artikeln om vokal-förvandling. Bevisställen ur
F. Svenskan, hvad 4 och 2 pers. vidkommer, äro, i an-
seende till de äldsta källornas innehåll och andra omstän-
digheter, i allmänhet icke lätta att erhålla, särdeles för kon-
junkt. (jfr. s. 340), hvars användande ej heller i vårt forn-
språk blifvit iakttaget med samma noggrannhet som i Isl.
och’ F. Norskan. Bland mina anteckningar finnes ur Cod.
Bur. 8. 439 fa vare (vore) iak; 154 matte iak; Alex. s.
4014 iak ey bare; S. Birg. Up. 1: 30 jak doe; Cod. Bur.
8. 139 at pu matte ok fa. Men äfven i saknad af språk-
prof skulle man utan tvekan antagit — (e) för den
sedvanliga utgången, i alla personer af det Sv. impf. kon-
junkt. sing. (Ny-Isl. har —6, —ir, —i). Endast må érinras
att, under fornformernas sönderfallande och det nya språ-
kets första ojemna utveckling, indikativens plurala impf. ofta
förblandades med konjunktiven, så att t. ex. lågho skrefs
för låghe o. s. v. Vi ha redan anfört prof derpå ur Bures
företal till Kg. Styr. (s. XXXVI); andra kunna meddelas ur
Sjölagen Skipman. B. 6: 4 doch om en skipare togo sigh
annan reesa före; och samme styrman woro om then nya
fahrten okunnug; Skipmåhla B. 10 i fall domen sedan
gingo honom enteligen emoot; ja i ett så vårdadt arbete,
som 1734 års Lag, ser man RB. B. 26: 4 at vadet onyt-
tigt vordo; Dom. Regl. 34 hwad rätt voro thet; ther han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free