Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Ul BOKEN. — IMPERAT.
utan betänkande förklarar så väl dessa 2:ne verb, som det
sedermera upptäckta liugandau för imperat. medii (Vergleich.
Gram. s. 618—619). I Grammatikens 4:de del, hvilken
utkom blott några veckor efter den afdelning i Bores verk,
som innehåller det ofvanstående, har Grimm återkommit till
samma ämne, och synes icke ha ändrat tanke (jfr. Gram.
IV. 22 och 942). Fast mer förklarar han, att för alla
Germaniska språk har en form för 3 pers. af imperat. synts
öfverflödig; den Grek. och Lat. imperat. i 3 pers. är liksom
en högt uttalad befallning, utan att bekymra sig öfver per-
sonens frånvaro; sådana imperat. blifva öfverallt uttryckta
med den Germ. optativa konjunkt. (IV. 81). En Svensk
författare, som nyligen deröfver yttrat sig, antager atsteigadau
(Math. 27: 42, stige han ned), lausjadau (27: 43, frälse
han), liugandau (1 Kor. 7: 9, gifte de sig), tillhöra 3 pers.
sing. och pl. af pres. imperat. activi, och finner dem ega
synnerligt slägttycke med Grek. imperat. ändelserna £rtw,
övtår (Dor. övrw), Lat. ito, unto, att ej nämna Sanskrit.
atu, antu (Ureström, Aivagg. Mat. s. 131—4). Hurudana
dessa Mös. Göt. bildningar må uppfattas, har man emel-
lertid inom den Skandiska språkgränsen icke uppvisat nå-
gon ting, som vittnar om en imperatif daning af annat ut-
seende än pres. konjunkt. Rask har vid flere tillfällen ytt-
rat sig härom, och senast i Vejledn. s. 54 finner han det
märkligt, att då 4 och 2 pl. af Isl. imperat. alltid stämma
med indik., 3 personen i begge talen ständigt ersättes af
konjunkt. Ett par ställen i en gammal membran af Grå-
gås kunna göra detta förhållande rätt åskådligt, neml. 1s-
lend. S. II. 490 enn sa er gripum helldr ok settum fripi
hafi gwds vingan ok gogra manna vtan enda hafum aller
gugs hylli oc havlidum vel grigum (den, som iakttager ut-
lofvad säkerhet och ingången fred, hafve, d. v. s. han skall
hafva, Guds och goda menniskors bevågenhet utan ända;
hafvom alle Guds huldhet, och hållen väl löftet om säker-
het); hafit hylli guös ok halldit vel gri&um (hafven Guds
buldhet, och hållen väl edert löfte om säkerhet). Man kan
blott säga, att det i flere dylika eds-formler förekommande
hafi, som till skapnaden är pres. konjunkt., är till begrep-
pet mera imperatift än hafum, havllidum, hafit, halldit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
