Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1ll BOKEN. — IMPERAT. 369
XII:s på lika sätt. Jemväl i Sv. Folkvisor I. 40 du släpp
min häst; 93 du stig på sten; III. 68 du bit inte mig;
74 du sörj inte så; 78 du sof ej så länge. Den här fö-
rekommande imperat. lärer icke vara att anse för apokope-
rad pres. konjunkt.; också finner man III. 79 du stilla ditt
svärd. Icke heller torde man ha att söka imperatif form
af samma betydelse, som den af mig s. 92 och 248 om-
nämnda. Den för Svenskan, och i allmänhet för Skandi-
skan, främmande ställningen af pronomen framför imperat.,"
ganska vanlig i Med. Hög-T. (ifr. Grimm, Gram. IV. 204),
synes i Bibeln och våra folkvisor, liksom mycket annat i
dem, böra betraktas som utländsk efterbildning (jfr., i det
hos Arzeuos 1. 44 anförda stycket ur en Dansk folkvisa,
du nämn mig). Rena germanismer åter äro väl icke hö-
res du (hör!), ses du (se!), hvilka upptagas III. 107, 109;
utan tillbråkningar i enlighet antingen med det Tyska —st
i 2 sing. af pres., eller med det gamla Sv. ästu, vetstu
(för äst tu, vest tu), hvilka i Bibeln nyttjas i presential
mening, t. ex. i Carl XII:s Bib. 4 Mos. 3: 9 hwar ästu;
2 Mos. 10: 7 wetstu ännu icke. Det bör läggas noga
märke dertill, att folkvisan, sådan hon kommit till våra
dagar, icke är ett uttryck af folkspråket i någon landsort,
utan af det i senare tider vanliga skriftspråket, med tillsats
af några gammaldags talesätt. Hon har fördenskull blott ett
obetydligt vitsord om forna tider, när hon står i strid med
gamla handskrifter.
3:o Vissa språk ega en till formen utmärkt imperat. för &
pers; Latin för både sing. och pl., Grek. jemväl för dual.
De Ny-Romaniska sakna en dylik; så ock alla German-
språk öfverhufvud, fastän i Mös. Göt. enskilda verb förete
former, som af en och annan vetenskapsman anses utgöra
imperat. för 3 pers. I första upplagan af sin Gram. har
Grimm, såsom Borr tror med rätta, hållit de Mös. Göt.
atsteigadau och lausjadau för imperat., men i 2 uppl. an-
tydt 3 pers. af den mediala konjunkt.; då Borr deremot
" Edda Sem. s. 61 v. 45 har vega Jå gacce (gack att döda!), der ordställ-
ningen kan förklaras af den poetiska friheten, genom hvilken infin. blif-
vit satt i spetsen.
24
Sv. Spr. Lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
