Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UU! BOKEN. — IMPERAT. 381
ett imperativen ensam förbehållet —ir, (er, 7). Elfdalingen (i
Dalarne) har imperat. standir, gåir; men han har ock i pres.
och impf. indik. —ir (jfr. 8. 348). Icke annorlunda är det
i Foro-Norska handskrifter, der 2 pl. på —r alternatift fö-
rekommer. Af Grimm anföres ur ett Forn-Tyskt arbete
horetir (audiatis), eigitir (habeatis), tuetir (feceritis), der han
lemnar oafgjordt, om man här råkar ett vidhäftadt prono-
men," eller —-tir såsom verklig flexion (Gram. I, uppl. 2,
s. 4045); och han angifver sjelf denna form såsom tillhö-
rande konjunkt. Ingenstädes uppdagar man en särskild im
perat. på -er (r), utom i Danskan, der denna form länge
varit normal för imperat. ensamt, och allt fortfarande an-
vändes. Huru långt i forntiden denna imperatif der upp-
går, vågar jag icke afgöra; äfven Petersen har, i sin fram-
ställning af Danska språkets öden (Dan. Spr. Hist. 1), för-
bigått detta ämne. Emellertid är denna ändelse för impe-
rat. allmän i Å. Dan. Bib., der man finner 4 Mos. 34: 8
giffwer, 9 for (fån, lemnen), thagher, 40 boor, köpslagher,
eyer, 2 Mos. 12: 34 stander, gaar, offrer, 32 tagher,
sighner, Jos. 4: 5 goor, berer, o. s. v. Bland de af Pe-
TERSEN meddelade Danska språkprof finner man likaledes, i
en öfversättning af Nya Testamentet från år 1524, Math.
28 seer, gaar, siger, fastän ock fröcte ether, komme t (Dan.
Spr. Hist. II. 280); i en annan tolkning af samma Testa-
mente från år 4534 biwder (Il. 312); i en annan Dansk
skrift från samma år lerer, höster, samler, bruger (II. 283).
I sammanhang härmed kan förmälas, att LILJEGREN uppta-
ger en grafsten på Jutland med ett runristadt bitar, och
en i Norge med bifir (Run-Urk. 1837, 1834). Till nå-
gon hög ålder af den ifrågavarande imperat. i Danskan är
väl icke häraf att med säkerhet sluta; men så obetydlig kan
den icke vara, då denna böjning blifvit i en Bibel-öfver-
sättning på 1400-talet antagen till regel, hvilket ej gerna
kunnat inträffa, innan den vunnit mera stadga i språket. I
allt fall är den i Danska Bibeln minst ett halft århundrade
äldre än i Gust. I:s, i hvilken den, såsom vi sett, ej in-
+ Så i Homil. 26: 4 scoloper, 35: 4 monopit, de nyss antecknade vakeber,
komeber m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>