Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 III BOKEN. — IMPERRAT.
tivet genomförda ändelsen —er (r), som fortplantats i den
ännu gällande Bibeltolkningen. Bland 70 antecknade exem-
pel ur Gust. I:s Bib. gör det till fyllest att anföra följande:
4 Mos. 4: 28 warer, föröker, vpfyller, haffuer, rådher;
34: 40 boor, bygger, bruker; 4 Kor. 41: 24 tagher, äter,
görer ; Math. 28: 6 kommer, seer, 28: 49 gåår, lärer, dö-
per. 1 den svällande ymnigheten af imperat. på —er kan
ett förfluget —en låta se sig (t. ex. Jos. 6: 6 bären); men
det kan ej annat vara än tryckfel, som det är godt om i
Gust. I:s Bibel. Passivet och deponens har dock, hvad
minnesvärdt är, —ens, t. ex. 4 Mos. 4: 22 förökens, 2 Macc.
41: 36 rådhens, Syr. 51: 37 glädhiens, skämmens, Math.
28: 5 rädhens, 2 Kor. 6: 17 skiliens, Joh. Up. 49: 47
församlens. Äfven då reflexift pronomen följer efter, i stäl-
let för att suffigeras, stiger -en åter fram, t. ex. Syr. 514:
31 nalken idher (nalkens!). I Bibel- och kyrko-språket är
-er (r) i fortfarande bruk; utom denna krets har det yt-
terst sällan varit synligt, språklärorna undantagna, af hvilka
flere (icke TJÄäLLMANNS) upptaga —er jemte -en, få blott -er,
såsom imperatif ändelse. Första gången —-er eller —-r upp-
täckes i bokskrift, är i ett par handskrifter från medlet af
45:de århundradet, hvilka dock i allmänhet ega —in (en),
neml. Hert. Fredr. 728 gaar, 2081 slaar, Med. Bib. s.
250 ganger.” För öfrigt träffas imperat. sparer, krycer
(korsfästen !), dreper i det skrifna run-fragmentet om Kri-
sti korsfästelse (se Run-Urk. s. 290), hvars ålder visserli-
gen ÅILJEGREN flyttat tillbaka ända till början af 41300-ta-
let (jfr. Run-Urk. s. 262), men utan grund, och i hvilken
runskrift man dessutom stötes af en mängd fel och miss-
bildningar. Yttermera varseblifves i Gottländska runteck-
ningar en gång (Run-Urk. 4855) betar, några gånger (4707,
4708, 1725, 1757) bibir, — ett ringa tal mot de många
bipin i andra Gottländska runlemningar. Den nu lefvande
Gottlands-dialekten lärer icke ega någon ting af detta slag;
icke heller, efter min erfarenhet, någon annan munart, neml.
" I den äldre upplagan af Ansgar. möter oss jemväl denna form några gån-
ger, 1. ex. 46: 33 görer och håller, 20: 24 gåår vth, prediker ock
lärer, 924: 49 gifwer, förkaster, 30: 66 weler; men redan vid första
ögonkastet visa sig dessa ställen inflickade, och de saknas uti den nja
upplagan i Scriptores. Den gamla öfversättningen bar deremot ofta -en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
