Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HI BOKEN. — INFINIT. 387
Sammaledes -i runristning öfver hufvud; till och med i det
långt ifrån urgamla fragmentet om Kristi korsfästelse är -e
sällsynt. — Man frågar sig må hända: är —ce i infin. egen-
bet hos tiden eller afskrifvaren? är det dialektisk eller
orthografisk egenhet? är det grundsats eller ostadighet? Så-
som ett för tiden allmännare kännemärke, d. v. s. såsom
öfvergångs-form (ty att —a är äldre, kan tagas för gifvet),
lärer detta —&e svårligen kunna betraktas. För att kunna
det, hade användningen deraf bort öfverensstämma i skrif-
ter af ungefär samma ålder, hvilket dock ingalunda är fal-
let; jemväl hade hon bort vara mera uteslutande i de skrif-
ter, der hon förekommer, hvilket icke heller inträffar, Upl.
L. undantagen. Sjelfva detta undantag kunde bringa en på
den tanken, att det vore en landskaps-brytning i fråga.
Men om så vore, skulle väl, med afseende på detta skrif-
teckens större eller mindre allmänlighet, denna brytning
hufvudsakligen gälla Upland, mindre Vestergötland, knappt
Östergötland, icke alls Gottland, hvars fornlag saknar helt
och hållet det infinitiva —-& Nu är likväl händelsen den,
att för närvarande, och förmodligen sedan länge, just Gott-
lands-dialekten har i infin. -ä, Östgötskan i åtskilliga trak-
ter —e (liksom Wermländskan i det hela taget); hvaremot
Upländingen lika litet som Vestgöten använder någonting
sådant, i stället för det rättmätiga —a. Antingen skulle då
landskapets munart icke blifvit i lagen upptagen, eller vore
den nuvarande munarten i denna omständighet yngre än
landskapets gamla lagverk. Intetdera är i och för sig otro-
ligt; men äfven antagandet af ett bland dessa alternatif
skulle ingen ting bevisa för en dialektisk egenhet i denna
rigtning. Då ortens språk icke öfvergått i skrift, har en
främmande orts ej rimligen kunnat det. Det närvarande
Gottlands-målet har dock med den gamla Gottlands Lagen
mycken samdrägt i vokal-systemet och hvarjehanda för öf-
rigt, men icke i infinitivens slut-vokal. En annan möjlig-
het vore tänkbar, att på sina ställen en a-dialekt kunnat
ha en ä- eller e-dialekt till följeslagare eller medtäflare.
Härvid må man dock besinna, att vårt skrifna & icke, lika
med det Ang. Sax. korta & (af Grimm tecknadt ä), varit
bundet af vissa lägen, vissa konsonant-förbindelser; utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
