Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ul BOKEN. — INFINIT. 393
tempus-tecken, utom i det alternerande Isl. part. preter. på
-ipr för 3 klassen (i det starka part. på -inn är i (e) för
samtliga starka verb gemensamt uti Skandiska språk).
Det heter derföre på Isl. ek bip, På och hann bipr, ver
bibiom (bisium), er bipep (Fer bisit), keir bipia, ek bap,
ver båphbom 0. s. v.; på samma sätt ek tel o.s.v., ek talda,
part. preter. talipr, talepr eller taldr, i nyare Isl. stundom
talinn (se längre fram under Part. preter.). F. Sv. följer,
bvad angår det qvarblifvande, sammanflytande eller alldeles
bortfallande 7, samma ordning;" utom i pres. indik. sing.,
när personal-ändelsen är uttryckt (t. ex. biber, legger);
samt i det svaga part. preter., der i öfver hufvud saknas.
Ny-Sv., der j; allt mer försvinner, är i dessa delar något
vacklande, och sundrar sig från fornspråket i så måtto, att
pres. indik. sing. blott undantagsvis afhänder sig person-än-
delsen. — Bevisställen ur källorna äro redan för indik., kon-
junkt. och imperat. meddelade (för Svenskan jemföre man s.
88—94), och blifva för partic. framdeles antecknade. Man
kan icke, "såsom motsägelse till det ofvan sagda, åberopa
det s. 449 anförda pres. konjunkt. seie; ty det der befint-
liga i synes icke vara afledning, utan, liksom i infin. seia,
tillhöra roten, motsvarande a: uti Mös. Göt. saihvan. — I
sista rummet bör anmärkas, att i några gamla codices
stammen kan undantagsvis ega a, oaktadt påföljande i, som
eljest i ty fall förorsakar öfvergångs-ljud; t. ex. VGL. I. J.
B. 2 pr. varie (= veria), G. B. 5: 1 lagie (= leggia), R.
B. 13 laggi (= leggi), Cod. Bur. s 470 hangia (= hen-
gia), 130 dualia (= dvelia); der man kunde se det i
Mös. Göt. varjan, lagian m. fl. bevarade ursprungliga a,
om icke i samma: handskrifter former på ce vore de rådande,
och dessutom just i dessa membraner a ofta företrädde ce
både i stammen och ändelser af allehanda ord (jfr. s. XXI).
6:0 På samma linie som det nyss beskrifna i står det afledda
v, hvarmed i vissa German-språk den ursprungliga roten
tillökas i en del verb, ej mindre starka än svaga, såsom
Mös. Göt. saihvan (se), siggvan (= singvan, sjunga), siggan
(= sinqvan, sjunka), stiggan (= stinqvan, stöta); Isl.
” Man jemföre likväl s. 3527, i afseende på några runslungna i uti impf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
