Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 HI BOKEN. — INFINIT.
syngva (jår. s. 482), sökkva (s. 188), stökkva is. 189),
höggva (8. 471); F. Hög-T. karawan (bereda): Isl. gerva
eller görva (s. 95), byggva (s. 4122) m. fl. Åtskilliga af
detta slag äro uppräknade hos Grimm (Gram. 1. 190—2),
andra i Frumpart. s. 62—63. Bland icke upptagna är
Isl. stögva, efter 4:a svaga klassen, således med bidaaf
ledningarna v och a (liksom i och a uti nytta). Dettavi
starka verb, såsom saihvan, blir af Borr förliknadt vid u
i 8:de Sanskrit. verbal-klassen och vid Grek. v, men är
i Mös. Göt. så fast vidhäftadt roten, att det från Germanisk
ståndpunkt måste anses för radikalt (Vergl. Gram. s. 4118).
Med undantag af de till stödva hänförliga förlora deremot
de Isl. hit hörande verben sitt v, såsom ändbokstaf och
framför tempus-tecken, t. ex. sökk, stökk, högg, hiög eller
hid, gerpi eller görpi; qvarhållande det framför a och i
(e), t. ex. höggva (3 pl), höggvinn, byggver (jfr. s. 186
spryngvi, och Frumpart. 62—63); men ej ens der alltid,
såsom sokkinn, stokkinn. Till det icke obetydliga antalet
af Isl. bildningar med v har F. Svenskan endast få motstyc-
ken, såsom stinqua (s. 189), haukva (s. 1741), karva (Run.
334, kiarva 448, kirva 1415, kerva 948, gierva 1571),
stapva (hvaraf allenast en infin. stadwe, stadga, ur en
handskrift från år 4325 eller deromkring; se VGL. s XI
och 310); hvartill möjligen kan läggas det s. 122 upp
tagna boua. Dessa Svenska verb äro antingen infin. eller
den dermed likljudande 3 pl. af pres. indik. Af öfriga ver-
bal-former är det endast part. preter., som kan någon
gång förete ett v, såsom haggvin, haggvit (s. AIN
svikvin (s. 248; hvartill i Frumpart. s. 63 gifves molt-
bilden svicvin ur en Norsk handskrift, som derjemte har
svicva, svicvir); staguet (i en gammal hdskr. af Biskop
Bryniulfs Stadga, VGL. s. 73, not. 63), staduat (på ett
annat ställe i samma codex, äfvensom i en yngre, VGL.s
4141, not. 57; i endrägt med Nials S. s. 240 stavövat,
stämdt, stilladt), stadgadt. Men sådant är ganska sällsynt;
Gottl. L., som har part. preter. haggvin, haggvit, har inf.
hagga, 26: 7 pres. konjunkt. haggi o. s. v.; till runornas
haukva är impf. hiak eller dylikt (jfr. s. 474); till stingua
finner man impf. stank (Nun. Bön. s. 23, frusade, stänkte):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
