Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HI BOKEN. — INPINIT. 398
till karva karpi eller dyl. (s. 96). Huru det runstungna
bigvi (jfr. 422 och s. 360) bör bedömas, är ovisst. — Ny-
Svenskan framter intet säkert tecken till ett v af denna
beskaffenhet. 1 hafva, lefva, väfva, tarfva, skälfva m. I.,
der fv står för v, är detta radikalt. Troligen är så äfven
med hvälfva. Snarare skulle ett afledt v vara att söka i
garfva (bereda hudar); dock sannolikt icke, såsom Inre an-
tager, qvarstående efter runstenarnes »giarva, kjarva» (göra);
utan, liksom Dan. garve, danadt af Tyska gerben, förut
gerwen (jfr. Grimm, Gesch. II. 891), hvilket åter i sista
hand är att hänföra till F. Hög-T. karawan, A. Sax. gear-
wian eller gyrwan (bereda, se Boswortu), runornas karva
(göra). Till det antagande, att garfva, liksom oräkneliga
andra handtverks-ord, tagits från Tyskland, är man så
mycket mer berättigad, som det, i likhet med de ojemför-
ligen flesta utifrån komna ord, böjes efter 4 konjug. (ru-
nornas kurva går alltid efter 2 konjug.), och, fastän beteck-
nande en allmän slöjd, saknas i gamla allmoge-språk, hvilka
i stället nyttja beta, bieta, Norska beita eller betite (se Hat-
LAGER och Aasen, Nor. Folk. Ordb.), Dan. bede. Från både
det gamla karva och det nya garfva radikalt åtskildt är
vårt nuvarande karfva (skära), Dan. karve, A. Sax. ceorfan,
Fris. kerva, Ny-Tyska kerben.
7:0 Infin. är, såsom ofvanför yttrats, i Germaniska språk öf-
ver hufvud presens; dock visa sig tecken jemväl till en in-
fin. preter., och det just i Skandiska språk, men inga an-
dra. Den Germaniska infin., säger Grimn, alstrar intet for-
melt preter., och likväl äro de med presens-betydelse ut-
rustade anomala preter. (impf.) kann, mag, soll ov. s.v., infi-
nitift använda, ingen ting annat än preteriti-former, hvarom
redan vexel-ljudet vittnar; man skulle deraf vänta sig i
det fullständiga fornspråket det för preter. karakteristiska
-un, i stället för —-an, hvilket redan herskar i Mös. Göt.
kunnan, vitan o. s. v.; uppmärksamhet förtjenar emellertid
Isl., som vyl har infin. vita, mega, eiga, kunna, unna,
Purfa, vilia, men dock munu, skulu, till och med mundu,
myndo, skyldo o. s. v., samt i Egils S. s. 104 de öfver
måttan sällsynta föro, stögo; af hvilka man bör kunna sluta
till ett Mös. Gut. starkt wvitun, kunnun 0. s. v., ett svagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
