Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HI BOKEN. — INFINIT. 399
det särskilda hjelpverbets egen betydelse, utan hänsigt till
formen. — Såsom ett icke oväsendtligt bidrag till den hi-
storiska teckningen af den nu granskade infin. preter., må
några nyare bildningar tagas i betraktande. Vårt folkspråk
eger en såsom pres. infin. använd infin. preter. tordas, re-
flexif af det gamla Pora, nu töras (jfr. s. 95, 269); min-
dre allmänt måtta, danadt af impf. måtte (jfr. s. 275). Ri-
kare på dylika nya skapelser är Danskan, hvilken betjenar
sig af impf. skulle, maatte, burde (borde), turde (tarfvade),
torde, såsom vanliga pres. infin., af samma lydelse som våra
infin. skola, må, böra, tarfva, töras. I denna senare egen-
skap äro de ock hos Rask (Dan. Gram. s. 43) och Peter-
sen (Dän. Spr. s. 55) upptagna; Rask skrifver sjelf at burde,
at måtte, at torde (Retskr. s. 41, 136); men MorBeca an-
gifver den nya infin. at burde, at maatte såsom »oviss»;
förklarande derjemte, att infin. till tör saknas, änskönt man
i nyare tider har brukat at turde (se Dansk Ordbog, orden
bör, maa, tör); hvaremot skulle äfven af honom uppfattas
som infin. Till och med af det starka impf. sing. har i
Ny-Skandiska språk blifvit ett pres. infip. Så har Islän-
daren gjort det gamla presentialt brukade impf. knå (af
knega, kunna) till infin., med nytt pres. kndi; Svenskan af
de gamla impf. ma, bra gjort infin. må, brå (brås), före-
brå (jfr. s. 274, 129). Då i de nya Skandiska tungomå-
len impf. sing. kunnat åstadkomma, både uti den starka och
svaga böjningen, ett nytt pres. infin., är ej längre förun-
dransvärdt, att det gamla impf. pl. i 3 personen, med sitt
imperfektiva —u (o), kunnat frambringa en infin. preter.
Detta ännu fortlefvande anlag att göra impf. indik. till pre-
sens, men nu till pres. infin., är icke blott en ny obemärkt
sida af de oss annars välbekanta anomalierna, hvilken gör
dem än mer intressanta: det är äfven af vigt för den hi-
storiska uppfattningen af de Germaniska verbens eljest in-
skränkta modala bildsamhet.
8:0 Infin., i sin vanliga egenskap af pres. infin., har, i fuörhål-
lande till stammen, ej undergått någon vokal-förvandling,
och har i Svenskan, liksom Mös. Göt., alltid egt en med
presens af finit modus gemensam vokal; men icke alltid i
Isl. och F. Norskan, der vokalen för pres. indik. i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
