Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4£00 UI BOKEN. — INFINIT.
fall erhåller öfvergångs-ljud (jfr. s. 321). De starka ver-
bens infin. innehåller grund-ljud, d. v. s. oförvandladt rot-
ljud (saken betraktad enligt Germaniska ljud-lagar, utan
jemförelse med andra språk af samma yttersta ursprung);
de anomala verb afräknade, hvilka taga det formella impf
i betydelsen af pres. indik., och bilda infin. i enlighet der-
med. För kunna, skola och dyl. måste man fördenskull
theoretiskt antaga ett annat grund-ljud för ursprungligt (jfr.
s. 267), och man finner i verkligheten strödda tecken till
ett sådant (jfr. s. 282). Det sekundära vokal-förhållandet
hos dessa anomalier bevittnas ock genom det jemförelsevis
sena framträdet af infin. på -a, endast i unna (jfr. s. 267
med s. 478), kunna, eigha, vita tidigt synlig i F. Sv.; Is.
har intet skula, ej heller muna såsom hjelpverb; i Mös.
Göt. och F. Hög-T. blir infin. i allmänhet uudviken (se
Gnrimm, Gram. IV. 1470). För vara gäller en egen ordning
(jfr. s. 155, 283). Bland svaga verb innehåller vår |
konjugations infin. oftast grund-ljud eller vexel-ljud; 2 kon-
jugationens merendels öfvergångs-ljud; 3 konjug:s har i
detta afseende ingen rådande typ, om ej den att i
Isl. vanligen finnes lång vokal. — Infin., i egenskap a
formelt preter., har vokalen af preter., d. v. s. af impf. in-
dik. pl. i den starka formen, såsom munu (mono), skulu
(skulo, skolu), mughu, vrbo; i den svaga likaledes af impf
indik. pl., såsom Isl. mundu, Sv. skullo;" men uti Isl. of-
tare af impf. konjunkt., såsom myndo (mendo), skyldu (scyldo);
t uti vildu, e uti gerdu är det samma som i hela böj-
ningen.
" Detta må vara infin. eller icke. Om vi baft en infiv. preter. af detta
verb, ur den svaga böjningen, så har han hetat skuldu, skuldo,skullu,
eller skullo, ej skyldu enter skyldo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
