Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 HE BOKEN. — PART. PRES.
Upl. L. M. B. 44 pr. roende; men det participiala w-an-
slaget har icke här mer att betyda, än i andra verb. Vid
afbandlandet af 3 konjug. äro exempel framvisade på leiande,
leande," seande, forseande, teande, boandi, roandi, gloande,
glöiande, troande, flyandi; för att ej tala om gangandi,
undistandande. Den gamla formen ande, snart befriad
från det (såsom det tyckes) mera i skrifsättet än i språk-
bruket ingående ce, upprätthöll sig under hela 41400-
talet i alla bättre handskrifter; i sådana också in på det
följande århundradet, t. ex. i Membr. A. 4, der man träf-
far seandis, boandis, flyandis o. s. v. Ändelsen -ende är än
i dag sällspord hos allmogen; jemväl i många landsorts-
städer höres boane (boende), afseane 0. 8. v.; någon gång
hos sjelfva hufvudstadens infödingar, i de lägre klasserna,
gåane, ståanes, välmåane, ehuru dessa blifva med hvart
år mera ovanliga. Vid midten af 46:de seklets första hälft,
d. v. s. under den värsta fördanskningen, hade emellertid
-ende gjort vidsträckta eröfringar inom skrift-språket, och
fattat bostad i verb af alla slag. I Gust. I:s Bibel finner
man, jemte några andra danismer, det participiala —ende
strängt genomfördt uti den nydanade 3 konjug,. (jfr. s. 439),
men öfver allt annars förvisadt; och dervid har det blifvit.
Då den vokaliska stammen icke böjes efter 3 konjug., utan
har infinitif-ändelsen a (jfr. s. 52), eller då partic. tagits
ur den gamla konsonantiska stammen, blir -ande oantastadt,
såsom i friande, befriande, skriande, roande (delectans), oroan-
de, förnyande, förslöande, mogande (jfr. 8. 274), beståndande
(af stånda); i motsats till roende (remigans), välmående (jfr.
s. 274), stående (af stå). De förkortade be, ge, bli, ha,
ta, dra, mer och mindre använda, hafva ej förmått ut-
tränga den fulla former bedja, gifva, blifva, hafva, taga,
draga, från hvilken ensamt part. pres. hemtas (jfr. s. 447,
251—23). Såsom medlare mellan den gamla och nya for-
men kan man betrakta de närmare mot medeltidens slut
synliga thwande, forsmande, nidherslande (jfr. s. 439). I
” Detta leande och leiande har betydelsen af vårt nuvarande leende (ri-
dens); men i lagarne (t. ex. Upl. L. Kp. B. 6, Magn. Er. Lands L. Kp.
7 . ba ett helt annat leende: utlånande (commodans), af lea eller lea,
sl. Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
