Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III BOKEN. — PART. PRES. 405
slaandhes (Helgona S. s. 5) vet man ej, om det bör läsas
slaa-ndhes eller sla-andhes. Kanske hade man, utan Dan-
ska inflytaudets mellankomst, fått nånde, ronde, flynde o. s.
s.; liksom man långt förut fått de substantiva bonde (förut
boandi), frändi (Mös. Göt. frijonds, af frijon, ulska). Af
det gamla fiandi (Mös. Göt. fijands, af fijan, hata) har blif-
vit fiende och fan (Dan. fanden), hvilka 2:ne begrepp sam-
mansmälta i både det gamla och nya Isl. fiandi.
3:o Redan de nyss meddelade exemplen innehålla åtskilliga
bevis för Grimms sats, att i German-språken part. pres.
bildats på infin., hvars öde det troget följer. En afvikelse
derifrån torde man vilja finna i de vokaliskt slutande ver-
"ben, men den är mera skenbar; bonde och slande förhålla
sig till bo och sla, som boandi och flyandi till boa och
flya; i båda grupperna är -nde tillfogadt infin.” Det nu-
varande -ende har, såsom nyss är lagdt i dagen, en tillfäl-
lig uppkomst; men står, det oaktadt, i ett gifvet förhål-
lande till infin., eftersom af ro blir roende, af roa, roande.
: Om en gång bedja, gifva, blifva, hafva, taga, draga falla
alldeles ur glömskan för de förkortade be o. s. v., så få vi
sannolikt ett part. beende o. s. v., men icke förr, — det
har hela vår språkhistoria visat. Jemväl uti afledningen
(7) bär part. pres. vittne om sin härkomst från infin. Hvar-
est denna afledning tillhörer infin., der tillhörer hon ock
part. pres.; kan i utgå på ena stället, kan det också utgå på
det andra. Så i Isl., så i Sv., t. ex. Homil. 28: 4 deyianda
(af infin. deyia); YGL. 1. K. B. 44: 3 Pighianda (af ighia),
IL. G. B. ligienge (af ligie, liggia), Pb. B. 33 hengiende
(af hengia), ÖGL. Vap. 8: 2 uiliande (af vilia), Wadst. Kl.
R. s. 7 merkiande (af merkia). Saknaden af i uti det sub-
stantiva saksöchenden (VGL. I. K. B. 44: 41) kommer deraf,
att participial-anslaget är e (i stället för a), hvarmed i van-
ligen sammangjutes. Den nya Svenskan, som annars icke
fullt bestämt sig för bevarande eller uppoffrande af denna
" I afséende på Isl. verb med slutande & uti infin. kan jag likväl, i brist
af bevisställen ur fornspråket, ej imed bestämdhet säga, om det, i likhet
med Svenskan, hetat bvånde o. s. v., eller bvåande. BJÖRN HALDORSEN
har sidande, åsidåandi, och Rask i sin Sn. Edda s. 89 dsidanda,
men Köpenhamns uppl. s. 226 däsjända. Subhstanuift är fiandi det vån-
liga "äfven i Homil.); men Ny-Isl. har ock fibandi, fikandi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
