Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III BOKEN. — PART. PRETER. 439
497) emellertid tillagt ej blott det adjektift behandlade
brifinn, hvilket formelt sammanträffar med partic. af det
starka Prifa (se här frammanför s. 223); utan ock hlyginn,
fretinn och dyl. Kan hända yppar sig, vid den framtida
behandlingen af Adjektivet och Ordbildningen, något tillfälle
att sprida mer ljus öfver detta ännu ej fullt utredda ämne,
denna adjektiva växt, som flätar sin ranka kring ver-
bets stam.
&:o Vid redovisningen för det afledda v uti infin., hänvisades
på några få Forn-Svenska part. preter. med denna afled-
ning, neml. haggvin, haggvit, svikvin, stapvat (jfr. s. 394).
5:o Part. preter. böjes i Forn-Svenskan, liksom i andra Ger-
man-språk , adjektift; och detta både i obestämd (stark) och
bestämd (svag) form,” både i starka och svaga partic. Så
äfven uti Isl., der de starka gå lika med adj. på -inn, de
svaga lika med adj. på -r (jfr. Rask, Anvisn. s. 97, 103
—&4, 408); dock så, att i de svaga verb, som få den
förut antydda dubbel-formen i part. preter., en egen bland–
ning eger rum (jfr. s. 430); hvarvid -n företrädesvis blir
nyttjadt, der deklinations-ändelsen börjar med konsonant;
men —-d, der samma ändelse börjar med vokal. En-
ligt denna regel får taminn (tamd), tamin, tamit, i genit.
tamins , taminnar, tamins, i dat. tömdum, taminni, tömdu
0. 8 v. (se Rask, Anvisn. s. 409, Vejledn. s. 33; Grimm,
Gram. I, uppl. 2, s. 1018); hvilket blir åskådligt, om man
åtskiljer tempus- och deklinations-tecknen: tam-in-s, tam-
in-nar, tam-in-s, töm-d-um, tam-in-ni, töm-d-u. Forn-
Svenskap synes ha varit utan denna prydliga men godtyck-
liga sammanveckling, troligen uppfunnen af den konsterfarna
vitterhets-skolan på Island. I öfrigt var böjningen af part.
preter., hvad angår slut-formerna (om ljudvexlingen handlas
på särskildt ställe), sannolikt från början den samma hos oss
. Giv har för den obestämda flexionen af adj. namnet stark, för den
bestämda svaq;andra hafva andra benämningar (jfr. Grimm, Gram. IV. 509).
Borre, utgående från formens förhållande till ordbildningen, har valt de-
finit för vår obestämda böjning o. s. v. (se Vergl. Gram. s. 367). Till
undvikande af missförstånd synes tjenligt att, under bibehållande af den
hos oss välkända terminologien, undvika den dermed stridande; utan att
man derföre behöfver afsäga sig bruket af Grimms, som för vissa fall är
särskildt betecknande, och äfven blifvit af månge upptagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
