Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 HI BOKEN. — PART. PRETER.
fölen, spicken. Men sniken, fiken och de många andra till
svaga verb hänförliga? Till betydelsen äro de mera aktiva
än passiva, mera presens än preter. (= fikande, snikande).
Men så är ock med många afgjorda partic. preter. Jemte
den rena particip-betydelsen fans redan i fornspråket en
adjektif för t. ex. fallin (pronus, aptus), drukkin (ebrius);
i det nya fins den äfven för frusen (impatiens frigoris),
vuxen (par, capax), böjd (pronus), dial. varskodd (egentl.
varnad; också: varsam). Begreppet af part. pres. är ned-
lagdt i det gamla soven (s. 4149), i de nya närgången (när-
gående), undfallen (undfallande), rättrogen, misstrogen,
rädd (fruktande), granntyckt, högtänkt wm. fl.; svullen är
både sväld och svällande, svulten både utsvält och svältande
0. 8 v. Icke i någon mån annorlunda är med Isl. veltal-
aör (vältalig), geraör (jäsande); och till bevis att dessa
former icke äro nya, citera vi ur Homil. 27: 4 reltruapPer
(rättrogne, pl.), 54: 4 (i ackus.) enn vel vileapa mann
(den välvillige man), der rettruaher stämmer med part.
trär (3. 124) och vel vileapa med viliat (s. 279), An-
dra åter med =—in (en) kunna ej gerna vara starka part.
preter., då ett verkligt sådant fins eller funnits af annat
skaplynne; t. ex. nimmen, sticken, jemförda med nummen
och stucken. Isl. hlyginn, heginn (hos Björn HaALDORSEN:
benägen att häda; jfr, Edda Sem. s. 44 v. 32), mesinn
(andfången), Fretinn (trätgirig) m. fl. ega, lika med sam-
tykne, alegna, i stället för svagt partic. tecken det starka
participets ändelse, men tillfogad en stam med öfvergångs-
ljud; således icke att förlikna vid det —-inn, som i nyare
Isl. alternerar med -fiör (t. ex. talinn och dyl.). Man har,
med hänscende till allt detta, något skäl till den förmodan,
att väl ett och annat svagt verb fordom, om än kanske ej
synnerligen tidigt, haft en participial-form på —in (en), ta-
gen ur den af återgångs-ljud oberörda verbal-stammen (jfr.
samtykne, alegna); men att det jemväl, och må hända tidi-
gare, funnits ett adj. på —in (en); äfven detta, såsom i flere
anförda exempel, ofta utspringande ur samma stam som
det svaga verbet; stundom ur det starka verbets oförvand-
lade rot i presens och infin. (jfr. nimmen, sticken). Egen-
skapen af part. preter. har Rask (jfr. Anvisn. s. 499 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
