- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
445

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IT BOKEN. — PART. PRETER. 445

anbefalla dem, som icke känna den gamla, genom studium
eller lefvande tradition på landsbygden. — Forn-böjningen
af part. preter. i bestämd form, den samma som adjektivets,
är vida enklare än i obestämd, och lika för det starka och
svaga partic., inbördes åtskilda endast genom den till stam-
men anslutna konsonanten; i det starka part. n,idet svaga
Pp, d eller t. Isl. har för 4) nom. m. sing. —i (e), öfrige
kasus —-a. 2) nom. f. sing. -a, öfrige kasus —-u. 3) n. sing.
i alla kasus -a. 4) pl. i alla genus och kasus -u, med
hvilket likväl -um vexlar i dat. Härmed instämmer Forn-
Svenskan, utom hvad angår öfvergångs-ljud framför ww, när
stammen har a. Fullständighet i bevisställens anförande är
likväl svår att ernå för partic., hvilket i allmänhet mindre
än adj. är taget i anspråk; särdeles uti den bestämda for-
men, som jemväl i adj. är mycket sällsyntare än den obe-
stämda, just under de tider då fornböjningar af alla slag
fortfarande voro i besittning af sin gamla rikdom. Den be-
stämda flexionens framsteg äro samtidiga med ändelsernas
allmänna urartande och förblandning, t. ex. då a och e
ombyta med u, hvilket af dem slutligen alldeles undanträn-
ges. Ställningen af adj. undanrödjer dock all tvekan i af-
seende på partic., ur hvilket vi emellertid anteckna: Ansgar.
24: 10 ther äpther togh — — (at) ökas Gudz signadha
nadh; 23: 8 thelta forbannadha budzsskapit; Wadst. Kl. R.
s 67 a synom velsignadha arme; 8. 8 i thesse (denna)
eptirscreffno reghlo; Gottl. L. 5 hin olerbu (de olärde,
neml. barnen). Fornspråkets återklang är här ganska ofull-
ständig i Bibeln, och än mera i Lagboken. Det plurala —w,
som långt förut börjat förnötas, är här alldeles försvunnet;
men det artikulerade partic., som är oberoende af subst.,
har -om i dat. pl, t. ex. Carl XII:s Bibel, Es. 64: 4
them bundnom; 4 Kor. 4: 2 them helgadom genom Chri-
stum Jesum kalladom heligom. Likaså finner man ännu -a
i 4 konjug. af svaga verb; men icke allenast på dess gamla
plats, t. ex. Rom. 46: 43 helser Rufum, then vtkorada;
utan också i stället för —-u, t. ex. Es. 64: 4 förbinda the
förkrossada hjerta (bjertan). Äfvenledes i Lagboken, t. ex.
H. B. 42: 3 förseglada kistor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free