Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 HI BOKEN. — PASSIVET.
SJUNDE KAP.
Passivet.
Det nuvarande passivet är till sin uppkomst reflezcif, hvil-
ken egenskap det ock i gammal Isl. och F. Nor. vanligen ge-
nom sin betydelse tillkännagifver (den rent passiva bemärkel-
sen uttryckes oftast med hjelpverb), — hvad också långt för
detta blifvit anmärkt af Rask (Isl. Spr. Oprind.s. 274, Anvisn.
s. 234, Vejledn. s. 47); äfvenså af Grimm, som, framvisande
ett Mös. Götiskt, eburu blott i pres. indik. (-da, pl. -nda) och
pres. konjunkt. (-dau, pl. -ndau) återstående, för öfriga Ger-
man-språk förloradt passif (Gram. I. 855, IV. 4, 9, 42; jfr.
Borre, Vergl. Gram. s. 672), deremot såsom medium uppfattar
det genom ett införlifvadt, förkortadt och oskiljaktigt suffix bil-
dade, i en skenbar konjugations-form uppträdande Skandiska
reflexivet, der det mediala uttrycket om sider uti Isl., men än
bestämdare i Svenskan och Danskan, stelnat till passift; af
hvilken form emellertid blifvit något, som öfriga German-språk
ha att afunda (IV. 39—45"). Ämnets närmare pröfning ordna
vi uti följande moment:
4:0 Det reflexiva verbal-tecken, som uti Skandiska språk är
vigtigast, utgöres af Isl. och F. Nor. -sk eller —sc (i F.
Nor. ofta zt), sedan sz, slutligen —st (tidigt i F. Nor.), bi-
behållet i Ny-Isl, i Färöiska (t. ex. Fer. S. s. 40 gjerast,
41 skjiftast) och en del Norska allmoge-språk (se ÅASEN,
Folk. Gram. s. 408, 166), motsvarande det Svenska —s.
Denna ändelse, ett förkortadt sik (någon gång användt äfven
för dat. ser), tillfaller organiskt blott 3 personen; men har,
" Grivmu har derförutan en Mös. Göt. klass på -nan, hvilken till begreppet,
men ej till formen, motsvarar ett verbum medium, kändt ur Grek. gram-
matiken; och till samma klass föras de Isl. intransitiven vakna. sortna
(svarta), hardna m. fl. (IV. 23—7; jfr. UPPstrÖM s. 128), hvilka likväl,
såsom i böjningen utan särskild utmärkelse, endast från ordbildningens
och syntaxens sida kunna bli föremål för undersökning. Endast må er-
inras, att man i gammal Svenska kan någon gång träffa verb på -na, i
likhet med andra, suffigerade, t. ex. S. Birg. Up. 4: 40 slitnadhis (slet
sig från hvart annat, lossnade), Alex. 8. 64 liknadhis (liknade). Vi
hafva nu i samma bemärkelse baxnas, slicknas, och baxna, stickna;
men likna nyttjas både intransit. och transit., liknas blott passift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
