- Project Runeberg -  Svenska språkets lagar. / Första bandet /
464

(1850-1883) [MARC] Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464 Ill BOKEN. — PASSIVET.

ver seltumz (satte oss), Kongespeilet (Sorö uppl.) s. 444
fysunzst ver, Lando. B. s. 477 drogunst ver, A74 buunst
vid; Homil. 34: 2 hrepezsc (rädens), Edda Sem s. 84 v. -
24 ef i& Gymir finnizt (om J, du och Gymer, råkens),
Fragm. Isl. (Rolfs S.) s. 22 per Pickiz (J tyckens), Bar-
laams S. s. 42 pit (dual.) reddozt (J räddens), at pit
biuggust pPui i brott (att J derföre lagaden er bort); Homil.
8 2 es — — snuasc (som sig omvända), 45: 4 vnd
Pessom fepr erosc breopr drotten oc Prell (inför denne fa-
der äro herre och träl sins emellan bröder); 6: 4 iproPosc
(ångrade sig), Edda Sem. s. 255 v. 36 såsk (sågo på
hvarandra), Agrip (Fornm. S. X. 382) aprer comosc (andre
kommo sig) undan, Barlaams S. s. 42 per reöast; Homil.
26: 2 at fyrfarasc (förgås), 1: 4 letsc gup iprasc (lät
Gud ångra sig), 44: 4 vilde glikiasc gope (ville likna Gud),
Ol. Hel. S. s. 34 fazt mindi (månde, kan fås). Ur impe-
rat. äro exempel redan (s. 364, 373, 379) upptagna, och
partie. blir under 3 mom. bebandladt. — 1 den äldsta
Danska bokskrift är -sk försvunnet, men lärer undantags-
vis träffas i någon runskrift (Säve har, i Eriksvisan s. 30,
efter Finn Magnusen anfört ett kvask, d. v. s. qva’sk).
Hos LitjeGrRen har jag icke märkt något hit hörande -sk,
utom i en Norsk runristning, Run-Urk. 2023 minnisk, och
en Svensk 1254 intapisk (= endapisk, ändade, dog). Re-
dan vårt äldsta skriftspråk har (liksom Dan.; jfr. PETERSEN,
Dan. Spr. Hist. I. 412) -s, men omvexlande med -z; i
äldre VGL. stundom —-ss, i ÖGL. någon gång zs, 2, hvil-
ken sistnämnde bokstaf annars föreställer gs och ks. Hvad
beträffar användningen i 4 sing. har jag icke något gam-
malt språkprof antecknadt; och i 2 sing. (imperat. :oberäk-
nad, hvarom på sitt ställe) blott Gottl. L. 19: 30 Pa haf
pu vitorb (vitsord) sum vers (värjer dig); men för öfrigt:
VGL. I. R. B. 42: 1 firi fars (förfares, förgås), A. B. 8: 3
sticels (stjäl sig, smyger sig), 5 tax (tages), p. B. 47 falz
han (brister han i bevisning), B. B. 9 falls han at sak
(fälles han till saken), O. 40 gycers bunkabiter (gör sig till
sjöröfvare), J. B. 16 pr. sems, 2 pr. quels (qväljes, klan-
dras), G. B. 6 pr. legs (lägger sig), A. B. 8: 3 legs (läg-
ger sig), 16 pr. lex (lägges), K. B. 4 bepiz(beder, begär),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 00:29:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svspraklag/1/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free