Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 III BOKEN. — PASSIVET.
ligen i VGL. I. K. B. 4 rubr. byriarz (börjas), liksom det
ofvan antecknade vndirstars; änskönt det visst låter tänka
sig, att —r, lika med andra person-tecken, en gång qvar-
stått. För Forn-Svenskan tillkommer vidare, att uti pres.
indik. sing. äfven den annars framför r gående vokal sak-
pas, i alla starka och vokal-förvandlande svaga verb (icke
ens aktivet har der sådan vokal i 1sl. och F. Nor., eller i
Gottl. L.); så att —s blir fäst omedelbart vid den rena
stammen, icke blott i de fall då aktivet har stammen fri
(jfr. 89—91, 248), såsom man finner af de nyss citerade
stiels, firi fars, gyers, vers, quels, skils; utan ock då
aktivet har —cer (er), såsom vi se af falzs, winz, tax, lex,
sems; till hvilka exempel vi ytterligare samla ur VGL. I.
G. B. 4: 2 giffs, Upl. L. ££. B. 17 sez (sätter sig), M. B.
44 pr. stes (stadnar), Gottl. L. 24 pr. sings" (sjunges), 20:
7 liautz (ljutes, fås), Vestm. L. 11. M. B. 25: 4 brytz, B.
B. 41: 3 biuz, ÖGL. E. S. 24: 4 sels, B. B. 5 pr. krefs.
Samdrägten med Isl. är således i reflexivet fullständigare
än i aktivet. Ny-Svenskan följer här någon gång den
gamla ordningen, mera dock af tillfällighet än regel; ofta
blir flexionens e uteslutet, der det i fornspråket qvarstår,
eller tvert om. Under 4 momentet (som behandlar depo-
nens) och under rubriken Förkortning få vi se den prakti-
ska användningen af —s, i vår tid. — Ifrågavarande suffix
lemnar, såsom af alla urkunder bestyrkes, den föregående
vokalen oförryckt. Stöter man händelsevis på ett verb, der
vokalen icke är den samme, som den normale i aktivet,
så har olikheten en annan grund. Så i VGL. I p. B. 17
fess (fås), der & icke beror af ss, utan af den i vissa
handskrifter sedvanliga förvexlingen af & och a, hvilken lika
väl gör sig gällande i de aktiva fe (Md. 14 pr.), fer (A.
B. 5). Detta i språk-lagarne grundade förhållande, af re-
flexivets (passivets) vokaliska öfverensstämmelse med aktivet,
leder betraktelsen till det i lagarne på oräkneliga ställen
förekommande falz (vanligen: uteblifver, brister, underlåtes, är
förfallen, gör sig förfallen, sakfälles), hvaraf exempel nyligen
uppgifvits, och ännu några må företes: Upl. L. M. B. 6 pr.
" Det singis, som läses raderna ofvanför, är pres. konjunkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
