Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II BOREN, — PASSIVET. 471
person-ändelsen , vidmagthållen framför den reflexiva ändel-
sen sk; och förmodar —& i skistumsk, demumsk hafva för
välljudets skull bortfallit, såsom den mellerste af tre ome-
delbart på hvarandra följande konsonanter; då u åter blifvit
herskande vokal genom inflytelse från det följande m (se
Norsk Tidsskrift for Videnskab og Litteratur, årgången 1847
s. 396). En härifrån icke obetydligt afvikande åsigt utta-
las af HormBor, som, utan att bestrida, för vissa tillfällen,
sannolikheten af det för umk antagna ursprunget ur mik,
icke dess mindre, med särskildt afseende å några af honom
aktift uppfattade ställen i Edda Sem. (t. ex. i Rasxs uppl.
s. 23 v. 410 er ec lögPome arm yfir, som jag lade ar-
men om), tyder det för dylika fall begagnade umk i 4 sing.
på så sätt, att väl u är bindvokal, men m utgör den i 4
sing. förutsatta, i em ännu qvarstående slut-konsonanten
(jfr. Frrrzner); mk åter en må hända ännu äldre form, med
öfverraskande likhet i Prakrit (jfr. här förut s. 340); hvil-
ket ock [ör vissa (icke-reflexiva) fall kunde utsträckas till
umk i 4 pl, då för andra (reflexiva) deremot k vore att
betrakta som förkortning antingen af sik eller okkr, hvarvid,
i senare händelsen, dualen kunnat under tidernas lopp kom-
ma i bruk jemväl för pl (Oldn. Verbum s. 29-33). —
För en klar insigt i ämnet erfordras en fullständig öfversigt
af hela det faktiska området. Vi skola för detta ändamål
genom bevisställen, ur källorna från olika åldrar, söka fram-
ställa den historiska utvecklingen af de här omtvistade for-
mer, dem vi åtskilja i 3 grupper; en för 4 sing., en för 4
på. och dual., en för 3 sing. Den äldsta och betydelseful-
laste urkunden är Homik, der man finner 90:2 ec biopomce
(jag bjuder), 94: 2 ec treystomc (jag vågar), hreddomc ec
(räddes jag), 44: 4 ec comomc (jag kom), 60: 4 ec vitio-
Pome (jag besökte). Vidare: OL Hel, S. 8 34 beriumk ec
(slås jag), 44 cmtlomk ec (ämnar jag), 92 ec gquemomc (jag
komme); Strengleik. s. 82 ec bvmzc (jag utstyr mig), 76
komumzc ec (kommer jag), Barlaams S. s. 34 ifumzt ec
(tviflar jag), 120 sparumzt ee (sparar jag mig); Fragm. Isl.
s. 4 Pikiomz. ec (tycker jag), ec giptvmszs (jag giftes); Sn.
Edda 97 ec hugPumzs (jag tyckte mig); Grågås I. 44 ec
berumz or (jag alsäger mig); Egils S. s. 626 hyggiumz um
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
