Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIU
eller jemkning. Det gamla språket är skildt från det nya för-
medelst semikolon (;), utgörande enda gränsmärket i de händelser
då rättskrifoingen icke förändrat sig, och för öfrigt intet skäl
funnits för ordets upprepande (såsom bot, rum, afla, hindra).
Ioom parenthes slutna eller annars gjorda hänvisningar till Tyskan
(T.) i allmänhet (hvarmed ofta förstås Högtyskan) eller särskildt
Ned. Sax.", hafva icke afseende på en ursprunglig skyldskap,
otan på ett senare meddelande, hvad som deremot icke alltid är
tillämpligt på hopställningen med Danskan. Jemförelsen i fråga
om de Svenska orden inbördes har större omfattning, sträckande
sig ej mindre till olikheter än likheter. I grunden åtskilda ord
kunna af flerehanda orsaker vara förda intill hvar andra, van-
ligast för att antyda den historiska gången och vexlingen. I
motsats härtill skall man då och då träffa samma ord på mer
än ett ställe, neml. om det utgör en annan böjning (t. ex. magha
och mughum, ser och sik, sar och Pan, fiurir och fiughur), eller
blott uppträder i olika form (t. ex. fielder och fält, lypa och
liudha), eller i betydligt skiljaktig bemärkelse (t. ex. skal, skål,
skal, skal; lagh, ordo, lagh, lex), eller annars befinner sig i ett
sådant läge, att det hela vinner i klarhet genom en behandling
uti särskilda artiklar, dock med hvar andra stälda i samband.
Enheten, sammanhållningen är vid dessa tillfällen, såsom ofta
eljest, att söka på vederbörlig plats i de förelöpande banden.
De här vid slutet intagna Anmärkningar tillhöra egentligen
föregående häften, och blifva derföre i ordboken åberopade, hvil-
ket icke är fallet med de nästföregående Tilläggen, sjelfva ut-
görande en fortsättning af henne.
För att i minnet återkalla hvad förut blifvit på olika
ställen anfördt om de Svenska forn-urkundernas ålder, icke i
hänseende till det oftast obestämbara författandet, utan blott
den för hand varande framställningen, följer omedelbart här efter
en tafla, som äfven inbegriper åtskilliga källor, hvilka ej förut
kommit att af mig ses från denna synpunkt. Runorna, sällan
(utom de Gottländska) daterade, och annars icke till åldern be-
" Vid anförandet af N. Sax. har jag, för det gamla språket efter Heliand, be-
gagnat texterna till Visby Stadslag och Visby Sjörätt, ”Der Laien Doctrinål”
(Braunschw. 1825), ”Shigt-Bök der Stad Brunswyk” (ib. 1829), ”Die Vier
Bächer der Könige” (Oldenburg 1857) m. fl. Särskildt utmärkande af den
gamla och nya N. Sax. har icke vid citationen ansetts behöfligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
