Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En presentation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig polisman skulle måhända en sådan nonchalans, som
Fred Hellington under dessa sina viloperioder ådaga-
lade, varit föga hälsosam, men Scotland Yards chef
som var människokännare, såg gärna genom fingrar-
na och lät honom hållas.
»Varje människa har sina små egenheter», sade han
endast, »och en detektiv har ofta nog fler än de flesta.
Det laddar nerverna med kraft till nästa gång, — låt
honom hållas.»
Och Fred Hellington fick hållas.
Till en början, då han ännu hade ouppgjorda mel-
lanhavanden med sina svenska fordringsägare, var
han mindre granntyckt på de affärer, som han tog
om hand. Men det dröjde icke länge förrän han tack
vare de honorar han för sin privata del erhöll efter
varandra, dels för sitt ingripande i Hampington House-
mysteriet, dels för sitt utredande av Turner-affären,
blev lika oberoende av sina kreditorer som av che-
fen på Scotland Yard, och alltifrån den stunden ut-
valde han själv med en äkta finsmakares ängslighet
och omsorg de problem han ansåg sina krafter vär-
diga.
Som gammal estetiker ville Fred Hellington göra
allt vad han tog om händer till ett konstverk, om jag
så får uttrycka mig.
»Det finns intet yrke så skiftande som detektivens»,
brukade han understundom säga, »det har epikens
jämna bredd, dramats spänning och filosofiens nog-
granna analyserande.
En verklig detektiv måste vara både skald och filo-
sof. Hans uppgift är icke att klättra i stuprännor
eller dyka i kloaker. Hans uppgift är placerad här»,
slöt han, i det han knackade med långfingret mot
pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
