Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mr Harrisons olycksöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naden blev tämligen mager och därför miste sitt in-
tresse. Jag försökte förgäves få min lilla kontorslo-
kal uthyrd, men när ingen spekulant anmälde sig, fick
jag ju stå mitt kast.»
»Det vill säga, att den numera står obegagnad?»
»Ja, så gott som. Av gammal vana brukar jag
ju ta mig en promenad dit bort varje förmid-
dag mest för att vittja brevlådan, emedan det allt som
oftast händer, att mina affärsbekanta ännu adressera
sina brev dit.»
»Ert kontor står således alldeles obegagnat?»
»Ja.»
»Och det var där ni fann brevet?»
»Ja.»
»Och den andra varningen också?»
»Nej, den kom till min bostad. Men...»
»Men... ?»
»Det är bara en sak, jag inte kan förstå.»
»Och det är?»
»Hur kan bovarna ha så noga reda på mina pri-
vata angelägenheter, att de helt lugnt adressera sin
varning till mitt kontor, ehuru det faktiskt numera är
endast av misstag som ett eller annat brev förirrar sig
dit? Och vidare: varför äro de så angelägna att för-
lägga uppgörelsen till Leicester street?»
Detektiven funderade en stund. Därefter sade han
allvarligt.
»Den första frågan vill jag ännu lämna öppen. Den’
andra däremot borde vara tydlig nog.»
»Hur så, i guds namn, hur så?»
Fred Hellington betraktade honom skarpt.
»Sade ni inte själv, att man traktade efter ert liv?»
»Jo, jo.»
»Gott! Sådana små affärer expedieras mera be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
