Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Mr Harrisons olycksöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvämt i en nattligt stilla kontorslokal än i en lyxvå-
ning vid Columbia street.»
Stora svettpärlor trängde fram på mr Harrisons
panna.
»Ni har rätt», sade han med skälvande röst, »ni har
rätt... Jag kom inte att tänka på det. Åh, dessa
skurkar ...»
Han tog upp sin näsduk och torkade sig ivrigt i an-
siktet: Därefter vecklade han upp den och började
fläkta svalka, ehuru temperaturen i rummet trots kol-
brasan var mer än blygsam. Det var, som om han
först nu fått sina tankar ordentligt klarlagda och kom-
mit till verklig insikt om den fara, vari han svä-
vade.
Fred Hellington hade rest sig upp och mötte min
frågande blick med ett egendomligt småleende. Jag
såg, att min vän var djupt fundersam. Det var tyst
i rummet ett par minuter.
Då bröts tystnaden plötsligt av ett fasans skrik.
Det kom från mannen i stolen.
Vi sprungo båda fram.
Han hade fallit handlöst bakåt mot fåtöljens rygg-
stöd. Hans ansikte hade undergått en fruktansvärd
förändring. Han var blek som döden, ögonen rullade
hemskt, och han kippade efter andan. Näsduken hade
fallit ned på golvet.
»Varningen», flämtade han, »varningen!»
Jag stod rådlös och förbryllad, men Fred Helling-
ton böjde sig lugnt ned och tog upp mr Harrisons näs-
duk och bredde omsorgsfullt ut den på bordet.
Plötsligt såg jag honom rycka till.
»För tusan», mumlade han, »det svarta strecket för
tredje gången!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
