Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det svarta strecket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förlåt», sade han. »Jag bär mig åt som ett hyste-
riskt fruntimmer, stora starka karlen ... Men det kom
så plötsligt, detta sista... Men nu är jag klar igen...
Tack, min herre... Ja, det här senaste behöver jag
väl knappt redogöra för?»
Fred Hellington smålog.
»Åh nej», sade han, »fakta tala i allmänhet bättre
än människor. Men känner ni er stark nog att kunna
svara på ännu ett par frågor?»
»Fråga, och jag skall svara, så gott jag kan.»
»Ja, egentligen är det tre frågor. Den första är
bara formell: Ni har naturligtvis ingen aning om, hur
denna näsduk smugglats in i er ficka?»
»Nej.»
»Är ni säker på, att näsduken är er egen?»
Mr Harrison skakade på huvudet.
»Uppriktigt sagt, kan jag inte svära på den saken.
Min dotter brukar sköta om min garderob och mitt
linne. Ni vet nog själv, att vi män, som ha huvudet
fullt med annat, sällan lägga märke till dylika små-
detaljer.»
Fred Hellington nickade.
»Gott, det var den första frågan. Den andra är: har
ni någon aning om, vem er förföljare är?»
Mr Harrison satte händerna för ansiktet.
»Visste jag det», sade han, »skulle jag ju bara be-
hövt anmoda några konstaplar att arrestera honom.»
Detektiven hade under tiden gått av och an i rum-
met med korta, nervösa steg. Nu stannade han plöts-
ligt och ställde sig framför mr Harrison.
»Mr Harrison», sade han allvarligt men utan sträng-
het. »Jag hade i det längsta hoppats, att ni själv skulle
besparat mig obehaget att framställa min tredje fråga.»
Rentieren spände upp ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
