- Project Runeberg -  Det svarta strecket /
38

(1915) [MARC] Author: Harald Johnsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Det svarta strecket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visades med att hacka i den usla clainen, men jag höll
på ändå, för jag hade tyckt mig förmärka vissa tecken,
som tydde på, att en djupare liggande guldåder drog
fram längs efter det svarta strecket. Och jag fick rätt
till slut. År och mödor kostade det, det må den högste
veta, men vad gjorde det, när allt var över och det
klara, rena guldet kom i dagen... Behöver jag gå
in i några detaljer ... Ånej, mr Hellington, ni med er
skarpa blick förstår nog allt ändå. Jag var rik, omät-
ligt rik. Jag gick i guld, jag stod i guld, jag öste guld
med bara händerna tills jag nästan själv blev rädd.
Nu skrattade pojkarna minsann inte, fast det inte
fanns en, som var avundsam. Det där kamratskapet i
hundkampen för tillvaron skapar i de flesta fall präk-
tiga karaktärer under den grova blusen, mr Helling-
ton, mycket, mycket bättre ibland än den fina pole-
ringen bak vita skjortbröst. De hjälpte mig att vaska,
och packa och sälja och jag kan gudskelov inte heller
förebrå mig, att jag visade mig som någon dålig kam-
rat. När jag tyckte, att jag själv fått nog, lät jag
pojkarna överta’ klabbet och reste tillbaka till England
som en rik man. Och så... Ja resten är just inte
mycket att säga om. Jag roade mig först grundligt,
men som ni vet, mr Hellington, finns det intet mera
ledsamt i världen än att evigt roa sig. Jag slog mig
på att bli litet smått börsspekulant, inte så mycket för
att förtjäna pängar som för att fördriva tiden. Men
det dröjde inte länge, förrän jag var inne i spelet
med liv och själ. Och jag hade också utmärkt fram-
gång. Det såg nästan ut, som om allt vad jag rörde
vid hade velat förvandla sig till guld av egen drift.
Jag behövde bara köpa ett papper för att det skulle
stiga. Ibland försökte jag spjärna emot. Jag köpte
på rent kiv miserabla obligationer — och vann. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:54:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svstrecket/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free