Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de andliges fida, hvilka, likgiltigt om proteftanter eller
katoliker, ftädfe befunnit fig i harnefk mot »denna
verl-den och defs väfende». I fynnerhet väckte uppfinningen
och den allmänna utbredningen af peruken, icke fom
er-fättning for en njugg eller uttömd naturs klena gåfvor, utan
fom en till drägten hörande prydnad, allvarligt motftånd
flereftädes t. ex. i Holland och Tyfkland, der lärda
theo-logifka tvifter uppftodo om perukens berättigande, och
der man ännu 1668 på en fynod förbjöd prefterna att
bära detta kännetecken på ett fåfängligt väfende.
Samtidigt med denna mod hos männen begynte qvinnomoden
att alltmer blotta barm och armar, hvilken hos det
ka-tolfka preflerfkapet flutligen upptände fadan nitälfkan,
att påfven Innocentius XI i ett edikt af d. 30 nov. 1683
vid Jlraffm af exkommunikation befallde att »alla huftrur
och flickor {kulle täcka fina fkuldror och fin barm ijnda
till halfen och armarne ända till handen med något tjockt
och ogenomfkinligt tyg». Naturligtvis utbredde fig deffa
och andra bruk äfven, och det ganfka fnart, till vårt land,
och följaktligen uppfiod jemnväl här en mängd prefter,
fom predikade, talade och fkref mot dem. I Sverige
fick motftåndet från de andlige en fynnerlig ftyrka
der-igenom, att äfven de främfle männen i deras leder
delade den allmänna och djupt inrotade fördomen, att
pre-ftens egenfkap af fedelärare fträcker fig äfven till ting, fom
i fjelfva verket tillhöra de f. k. adiafora (andligen likgiltiga
ämnen). Det är den fammanftötning fom blef en följd
häraf, hvilken vi i förevarande utkaft fkola föka fkildra.
Eget nog vände fig det fvenfka prefterfkapets harm
näftan uteflutande mot fruntimmersmoderna, och de
föremål, öfver hvilka man med theologifkt nit täflade att
utgjuta fin vredes fkålar, voro företrädesvis »fontangen och
de blotta bröften». Framför allt var det den förra, fom
man bekämpade af alla krafter; och fom litet hvar torde
veta, hvad fom menas med theologi och »blotta bröft»,
men ej på långt när alla känna,’ hvad fontangen var, är
det vår fkyldighet, att, innan vi gå vidare, lemna en
närmare befkrifning och hiflorik öfver detta märkvärdiga
plagg, fom en gång i tiden tilldrog fig få många fromt
vreda eller varmt förällkade blickar.
Fontangen är, enligt en tyfk författares 1715 gifna
definition, »en hufva af hvita fpetfar eller flor,’ lom" upp- 1 /i.
tornats i höjden och veckvis lagts öfver en färfkildt der- f
till böjd och vriden ftåltrådsftällning, två, tre, fyra gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
