Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragits upp i hvarf, det ena bakom det andra, nedfällts
kring öronen, veckats och få väl fram- fom baktill firats
och befatts med knutna bandrofor af allehanda kulör.
De behöriga delarne, af hvilka fontangen knytes och
fammanfättes, äro huftrådsftällningen, »la commode»,
tråd-näftet, tallricken deröfver, »la pavillote» och »bandet».
Som man fer, hade äfven forna tiders moder mytterier,
fom täfla med nutidens, och hvilkas tolkning vi fåfängt
fkulle förföka. Vi öfverlemna detta grannlaga hvärf ät
våra gunftiga läfarinnor, men vilja dock till ledning lemna
dem en modplanfch från 1690, fom framftäller en dam i
fm fulla paryr. Så här tog hon fig ut (fe vidftående
trä-fnittl).
Denna i fanning ftorartade hufvudprydnad, fom i
majeftätifk volym täflade med allongeperuken Jios
männen, ledde fitt namn och fin uppkomft från
Marie-Angé-lique Scoraille de Rousfille, hertiginna de Fontanges, en
af Ludvig XIV:s älfkarinnor (f. 1661, d. 1681), hvilken
berättas ha uppfunnit den på en jagt, då vinden bragt
hennes hårklädfel i oordning, och hon med löf fkyddat
hufvudet för folhettan på ett fontangelikt fatt. Den blef
genafl allmän mod, och från Frankrike kom den ganfka
fnart äfven till Sverige, der den ännu, ehuru i något
för-minfkad geftalt, allmänt bars 1715, fom man kan fe af en
detta år graverad utfigt i Dahlbergs Suecia (Finfpång).
Kort derefter förfvann den imellertid, fa i fitt hemland
fom annanftädes, för att ej mer återkomma, medan defs
motftycke hos männen, allongeperuken, endaft genom
en-lång och fammanhängande kedja af förändringar
fmånin-gom utbyttes mot en naturenligare hufvudprydnad.
Svenfka prefterfkapets nitälfkan mot de nyfs nämnda
moderna var allmän och ftor. »Jag tror ingen ort uti
verl-den finnes», fkrifver 1691 Nils GRIPENHIELM, en författare
med hvilken vi härnedan komma att fyffelfätta ofs, »der
utaf fomlige predikftolar fa månge förbannelfer utropas
öfver klädedrägter fom här hos ofs; ja, man måfte under-
ftundom icke utan ftörfta förargelfe–––-höra utaf fadana
heliga rum föga andra och mildare ord i det fallet, än
man uppå gatorna utaf månglerfkor och ringa fludder,
mera af afund, arghet och vanart än af leda till fynderna,
ropas hörer–––-.», För få vidt bevis föreligga, är hans
fkildring ingalunda öfverdrifven. Så tänkte och talade
icke blott excentrifke fvärmare, fadana fom en Jacob
BoeTHiuS, den bekante olycklige preften, hvilken omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
