Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalet av de latinska växtnamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uttalet av de latinska växtnamnen.
Uttalet av de latinska växtnamnen bör såvitt möjligt följa de uttalsregler, som
föreskrivas vid undervisningen i latin vid våra läroverk.
Betoningen av de latinska växtnamnen utmärkes i detta lexikon genom ett
accenttecken (’) efter den vokal, som uppbär huvudtonvikten (t. ex. Anemo’ne, Pri’mula,
Vfola).
I tvåstaviga ord ligger tonvikten alltid på första stavelsen, varför inga accenttecken
i dem utsättas, såframt deras första stavelse icke innehåller en som dubbelljud uttalad
s. k. diftong, d. v. s. en förbindelse av två vokaler.
Vid de som enkelljud uttalade diftongerna ae och oe utsättes accenttecknet efter
diftongen (t. ex. Dracae’na, amoe’nus) men utelämnas i tvåstaviga ord (t. ex. laevis,
praecox).
Vid de som dubbelljud uttalade diftongerna utsättes accenttecknet alltid (således även
i tvåstaviga ord, för undvikande av trestavigt uttal) efter första vokalen, emedan den
enligt diftongens natur uppbär huvudtonvikten (t. ex. a’ureus, Gla’ucium, E’ucomis,
chlorole’uca, Farada’ya, Hote’ia, Cattle’ya, samt tvåstaviga: Da’ucus, gla’ucus, La’urus,
A’ira, Ho’ya).
Uttalet av språkljuden. Så när som på nedan angivna avvikelser skola alla bokstäver
i de latinska namnen uttalas som i svenska språket och alltid var för sig (t. ex.
signatus, utt. sig-natus, icke sing-natus). Denna regel gäller även latiniserade namn
från moderna språk, vilka sålunda skola uttalas utan hänsyn till ursprungsspråkens
regler. Dock anses det tillåtet att i dylika namn låta stammen helt eller delvis behålla
sitt ursprungsuttal (t. ex. Jame’sia, eng. utt. djedmsia, Duche’snea, fr. utt. dysjä’nea,
Vrie’sia, ty. utt fri’sia).
Avvikande skola följande språkljud alltid uttalas: ae = e (ae betecknar två ljud);
c = k (ej s; dock av äldre vana ofta s framför s. k. len vokal, e, i, y); ch = k (ej tj;
dock stundom med tje-ljud framför len vokal); g = g (ej j); k = k (ej tj); o —å;
oe = ö (stundom e; oe betecknar två ljud); ph = f; sc = sk (två ljud); sch = sk (två
ljud; dock vanligen med sje-ljud i latiniserade namn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
