Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aethionema - Afodill - Aftonviol - Agapanthus umbellatus - Agapetes - Agathaea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Afodill—Agathaea
Aethionema hybrida. Foto Ilzn.
Bäst att övervintra småplantor i krukor
stående i luftiga och frostfria bänkar. A.
bör planteras i starkt sandig och stenig
jord på varmt och soligt läge. Förutom
ovanstående fleråriga arter och några
trädgårdshybrider, ss. ”Warley rose”, med
blågrå blad och ljust rosafärgade
blommor, odlas den ettåriga A. Buxba’umii DC.
med lilafärgade blommor.
Afodill, se Asphodelus.
Aftonviol, se Hesperis.
Agapa’nthus umbella’tus L’Herit.
(Lilia-ceae), Sydafr. Släktets enda men mycket
formrika art. Värdefull dekorationsväxt för
terrasser, altaner, trappuppgångar o. s. v.
Omkring 50—60 cm. långa, smalt jämbreda,
saftiga, ljusa blad och mycket långa vajande
stänglar med klart blå, smala liljelika,
luktlösa blommor, samlade i rika, runda
flockar. Blommorna framkomma i maj—juni
och äro mycket hållbara; nya blomstänglar
kunna stundom visa sig senare på
eftersom-maren. Var. multiflo’rus (ma’ximus), till
alla delar större och kraftigare än
huvudformen, med mörkare och rikare blommor;
var. gigante’us, ännu större, med mer än
meterhöga stänglar; var minor,
dvärgfor-mad; var. a’ureus med gulstrimmiga blad;
var. a’lbidus med små vita, talrika
blommor; var. praecox blommar tidigare på
försommaren och är något mindre än
huvudformen, med intensivt blå blommor.
Växtens tjocka och kraftiga rotsystem fordrar,
att den planteras i rymligä kärl (träbaljor),
vari den bör stå orubbad så länge som
möjligt, emedan den ogärna blommar eller icke
blommar alls, sedan den omplanterats eller
på annat sätt blivit störd i rötterna.
Jordblandningen bör vara tung och kraftig
grästorvjord med gammalt kalkbruk och rikligt
med strid, vit sand. Plantorna övervintras
ljust i 5—8° värme och flyttas ut i det fria,
då blomstänglarna fram i maj—juni visa
sig. A. förökas endast genom delning, som
bör ske försiktigt. Delade plantor stå ett
par år utan att nämnvärt växa eller
blomma, förrän de åter fyllt krukorna med
rötter.
Agapanthus umbellatus.
Agapc’tcs Don (Ericaceae). Omkring 25
arter i Nordaustr., trop. As. och Himal. på
fuktiga bergsläntor men även epifytiskt
växande, städsegröna buskar, odlade för sina
glänsande blads och vackra blommors skull. A.
buxifoTia Nutt., Himal., har håriga grenar,
omvänt äggrunda, sågade, glatta, 3 cm.
långa blad och lysande röda, rörlika
blommor, utgående 2—3 från bladvecken. A.
va-riega’ta D. Don, Himal., har kortskaftade,
stora, lansettlika blad och 2 till 2,5 cm.
långa, i klasar ställda, rosenröda eller
purpurröda blommor med mörkröda teckningar.
Rikblommande. A. odlas i kallhus i krukor
med mycket porös lövjord, vitmossa och
rikligt med sand, samt förökas genom
sticklingar tillskurna av unga skott och
stuckna på varmbädd.
Agathae’a Cass., se Felicia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
