Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barrträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Barrträd
Tuktad vitgran (Picea alba). Sveden i Dalarna. Foto
Krook.
tering använder man i sådana fall vanlig
gran ss. varande billigast. Vissa finare B.,
Araucaria, Callitris, Cupressus funebris,
ömtåligare former av Chamaecyparis m. fl.
odlas i krukor för dekoration i
vinterträdgårdar och boningsrum. Se resp, släkten.
B. trivas bäst på en mustig jord, som icke
torkar ut men bör vara omsorgsfullt
avdikad. Sandjord, som är lätt vattenförande
och grundligt förberetts genom påförande
av god och tung kompostjord och
synnerligen väl brunnen gödsel, är bäst för våra
finare barrväxter. Men även på tyngre jord
kunna de planteras med framgång om
jorden ordentligt bearbetats före planteringen
och tillsatts med något luckrande material
som t. ex. torvmull, blandad med sand. T. o. m.
på rätt styv lerjord gå B. till, om jorden
ordentligt förarbetats. Där alven består av
blålera eller är kall växa inga finare B.,
under det att de trivas på varm även grusrik
botten, där tillräcklig fuktighet finnes i
jorden året om. Detta gäller alla barrväxter
med undantag för några Juniperus- och
Pinus-arter, som föredra torrare jordmån.
Plantering av B. sker bäst på våren,
omedelbart innan de bryta fram med nya
skott. Tillväxt av rötter och nya skott sker
samtidigt. Det är därför av stor vikt att
planteringen sker så tidigt, att någon ny
till
växt av rötterna ännu ej försiggått. Sker
planteringen sent, vilket alltför ofta händer,
bli de spröda och fina rotspetsarna förstörda
och följden härav är att de nya årsskotten
förkrympas och bli missformade, till stort
men för sådana sorter, som ha sitt största
skönhetsvärde i sin jämna form. En vacker
gran kan alltså få obotlig deformering
genom försenad omplantering. I Sydsv. kunna
dock barrträd planteras även på hösten,
sedan de avslutat sin växt i aug.—sept.
Planteringen bör utföras så att plantan står fast
och stadigt, och att rötterna ha tillfälle söka
sig ut i en fast jordvägg runtomkring. Efter
planteringen vattnas grundligt och, då det
ofta infaller längre torkperioder under våren,
bör vattningen upprepas. Se vidare
Plantering av vedartade växter.
Någon direkt g ö d s 1 i n g av B. är
knappast av nöden under förutsättning att jorden
är humusrik och mustig. Ett lager mycket
väl och fullständigt förmultnad gödsel, som
utbredes på jordytan, gör dock den stora
nyttan att det kvarhåller fuktigheten i
jorden. När ett finare B. efter flera år synes
vilja stanna i växten, kan man ge det
förnyad växtkraft genom att gräva upp en grav
omkring 60—70 cm. djup, runtomkring det,
icke fullt så långt från stammen som
grenarna sträcka sig. I denna ifylles en mustig
blandning av gammal god kompostjord,
något kalk och förmultnad gödsel, vilket allt
ordentligt nedpackas. Snart sprider trädet
nya rötter ut i denna nya och näringsrika
jord, och resultatet visar sig redan inom ett
år i ny och stark tillväxt.
Vinterskydd. En del finare B. måste
i vårt land på vissa lokaler skyddas under
vintern dels mot alltför häftig barfrost, dels
mot svåra snöfall. Sådant skydd beredes
bäst genom att antingen slå om plantorna
med lätt och mjuk juteväv eller resa upp
vanliga bast- eller sävmattor omkring dem
och fästa dessa så, att de ej kunna skada
växtens grenspetsar. Även vanligt granris
kan anbringas omkring mindre plantor.
Huvudsaken är att solen om möjligt utestänges
efter en. hård nattfrost. De flesta av våra
B. äro nämligen väl så härdiga för ihållande
vinterköld, men de tåla ej den skarpa
vårsolen i förening med hårda nattfroster. Det
är härav de bli röda och sjukliga. Därför är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
