Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Begonia
”Eges favorit.” Green, Mölndal. Foto Hzn.
upprätta stammar. Till de
förstnämnda räknas även B. socotra’na, ss. B.
”Gloire de Lorraine” och dess former, ehuru
dessa icke bilda knölar i egentlig
bemärkelse. De ha en av sammanhängande,
löklika fjäll och adventivknoppar bildad
anhopning vid rothalsen, vilka tjäna växten i
förökningssyfte, ehuru förökning på detta
sätt icke sker i praktiken.
1. Knölbildande begonior:
B. Bauma’nnii Lemoine, Bolivia. Något
håriga, nästan runda, mörkgröna blad och
präktiga, stora, rosenröda, svagt
doftande blommor på styva skaft. B. bolivie’nsis
DC., Boliv., bildar mycket stora knölar med
3—4 stammar, uppbärande ljust gröna, snett
ovala, tillspetsade blad och en mängd
rosenröda, något hängande blommor. Användes
på grupper som vanliga knölrotsbegonior.
Den allmänt odlade B. Bertfnii hort. är
antagligen en varietet av denna och har stora
scharlakansröda, hängande blommor.
Andra var. äro worthidna, till alla delar
mindre, och ”Mad. Oscar Lamarche”, som
är högrest, med karminröda blommor.
B. Davfsii Veitch, Peru, är en låg, tät
art med trubbigt äggrunda blad och
lysande cinnoberröda blommor. Är en av de
arter som givit upphov till den
nedan-nämnda ras, som benämnes B.
tuber-hybrida multiflora. B. Dre’gei Otto et
Dietr., Godahoppsudden. Halvt buskartad,
utan egentliga knölar men med uppsvällda
stjälkar och jordstammar. Bladen smala,
ljust gröna, flikiga och tandade, med
röd-aktiga nerver på båda sidor. Blommor små,
vita, i rik mängd. B. evansia’na Andr. {B.
dVscolor R. Br.), Javas berg. Bladen stora,
spetsigt hjärtlika, ljusgröna, purpurröda
på undersidan, i kanterna flikiga och
försedda med borstiga tänder. Blommor
rosenröda, talrika. En villigt blommande
kall-husväxt, vars i bladvecken framkommande
småknölar kunna användas till förökning.
B. Froebe’llii DC., Ecuad., har snett
sköldlika, i kanten krusiga blad, på undersidan
ullhåriga, och små scharlakansröda
blommor på långa skaft. F. ”Montblanc” är
vit-blommig. B. fulgens Lem., Boliv., har djupt
mörkgröna, mer eller mindre snett hjärtlika,
svagt håriga blad och lysande rosafärgade,
doftande blommor i långskaftade
samlingar. B. gra’cilis H. B. K. var. mar tia’na, Mex.,
är en hög, upprätt art med greniga
stjälkar och stora, rosafärgade blommor.
Bildar småknölar i bladvecken. Användbar på
grupper. B. Pea’rcei Hook., Boliv. Tämligen
långskaftade, snett äggrunda, långt
tillspetsade, sammetsaktigt bronsgröna,
ådrade blad och gula blommor, två å tre
på ett skaft. Rätt bra gruppbegonia för
skuggiga platser. B. socotra’na Hook., ön
Sokotra vid Arab. Jordstam med
sammanhängande, fjällika adventivknoppar. Arten
odlas väl knappast utanför bot. trädgårdar
men så mycket mer några av denna och
andra arter framställda hybrider, framför
allt B. Gloire de Lorraine (B. socotrana X
B. Dregei), vilken för handelsträdgårdarna
högst värdefulla begonia uppdrogs år 1891
av Lemoine i Frankr. Redan vid sekelskiftet
blev den föremål för odling i vårt land och
har sedan omfattats med alltjämt ökat
intresse. Under tiden ha variationer
framkommit av densamma, den ena bättre än
den andra. B. Gl. d. L. blir omkring 40 cm.
hög, bildar runda, rikt greniga plantor med
ljust gröna, nästan runda, relativt små blad
och otaliga, rosafärgade, länge hållbara
hanblommor, som framkomma oupphörligt från
sept. till febr.—mars. Honblommor saknas
praktiskt taget, varför växten endast kan
förökas vegetativt, huvudsakligen genom
bladsticklingar. Ehuru dess föräldrar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
