- Project Runeberg -  Svenskt trädgårdslexikon / I. Abelia - Förökningshus /
119

(1938) [MARC] With: Axel Holzhausen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktningsförhållanden hos fruktträd, bärbuskar, jordgubbar, hassel och valnöt - Begasning - Begonia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Begasning—Begonia

119

kromosomtal äro udda multipler,
framträder en viss grad av sterilitet.

III. Jordgubbar och smultron
tillhöra släktet Fragaria. Inom detta
finnas dels former med tvåkönade blommor,
dels sådana med endast hon- eller endast
hanblommor. Den sistnämnda av de
en-könade typerna är givetvis värdelös ur
od-lingssynpunkt. De odlade sorterna, som ha
tvåkönade blommor, torde i allmänhet vara
i tillräcklig grad självfertila. Hos dessa
träffas ofta även enkönade blommor. Även
vissa tvåkönade sorter ha visat sig ge
högre avkastning om möjlighet till
korsbefruktning förefinnes. Sorter som endast
ha honblommor måste däremot befruktas
genom andra. Till sistnämnda typ höra
Lu-cida Perfecta och Späthe von Leopoldshall,
som följaktligen kunna lämna skörd, endast
om de odlas tillsammans med sorter, vilka
utbilda pollen. Åtminstone i fråga om en
del sorter är korsning mellan jordgubbar
och smultron möjlig.

IV. Hassel. Hos hassel äro blommorna
skildkönade och pollenöverföring sker
genom vinden. Blomningstiden infaller under
senvintern eller tidigt på våren, innan
buskarna lövats. Vid pollineringsförsök måste
man därför använda mera hållbart
isole-ringsmaterial än till växter som blomma
senare. Tygpåsar impregnerade med
paraf-fin ha använts för ändamålet.
Pollineringsförsök med hasselsorter ha utförts i Oregon
i Am. samt i vårt land vid Alnarp.
Kontrollerad pollinering kan lämpligen utföras på
nedan angivna sätt. På grenar av den sort,
som skall pollineras, borttagas hanhängena
och honblomställningarna isoleras i god tid.
Från den sort, som skall användas till
pollinering, insamlas på förhand isolerade
hängen kort innan ståndarknapparna öppna sig,
och förvaras i pergamynpåsar tills pollenet
framkommit. Då märkena nått lämplig
utveckling sker pollinering med hjälp av en
liten mjuk pensel. Isoleringen, som
därunder måste avtagas, påsättes sedan
omedelbart och får kvarsitta tills ej längre risk
för pollinering genom andra sorter
förefinnes. Resultatet av pollineringen framgår,
om antalet skördade fruktställningar pr
100 pollinerade blomställningar angivas.
Vid bestämning av pollengrobarheten i 20

%-ig sockerlösning för ett stort antal
sorter vid Alnarp har det visat sig att denna
i allmänhet är god. Resultaten av de
utförda pollineringsförsöken tyda på att de
flesta hasselsorterna äro självsterila eller
otillräckligt självfertila. Det är sålunda av
betydelse, att flera olika sorter odlas
tillsammans. Cosford har visat sig lämplig till
pollinering av ett flertal andra. Vid
pollinering av vissa sorter med typer av vild
hassel har rik fruktsättning uppnåtts.
In-tersterilitet har påvisats inom en grupp
bestående av sorterna Hempels Zeller,
Jättenöt från Halle och Längliche Riesennuss.
Sorterna Braunschweiger, Lambert Filbert
och Vit Lambert synas tillhöra en annan
intersterilitetsgrupp.

V. V a l n ö t. Valnötssorter i odling
förefalla i allmänhet kunna ge fullt
skördeutbyte utan korspollinering enligt
undersökningar i Kalif. Vid dessa försök lär t. o. m.
en sort ha kunnat ge normal skörd utan
pollinering. E. J.

Begasning, se under Skadedjur.

Bego’nia L. (Begoniaceae). Detta inom
blomsterodlingen viktiga släkte omfattar430
arter, vartill komma tusentals i trädgårdar
uppdragna hybrider och varianter. Redan
släktets arter uppträda i vitt skilda
gestalter. Flertalet äro fleråriga örter, ofta
knölbildande, andra äro greniga halvbuskar,
somliga med starka, höga, andra med
krypande eller klättrande stammar, somliga
med slaka hängande grenar. Bladen äro i
regel sneda med ena halvan större och längre
än den andra. Blommorna, som äro enkönade
och av vilka hanblommorna i regel äro
störst, äro hos de flesta odlade sorterna stora
och sköna eller små och nätta och ytterst
talrika. Såväl sommar- som
vinterblom-mande begonior finnas, varjämte det finnes
sorter, vilka odlas endast för sina vackra
blads skull. Släktets arter höra hemma i
trop. As. och Am. samt Afr. i såväl trop.
som subtrop. trakter. Ehuru någon bestämd
gräns mellan de olika slagen av begonior
knappast finnes, då särskilt hybriderna
flyta mycket tillsammans, kan man dock
praktiskt taget skilja på trenne grupper av
dem, nämligen: knölbildande, med
ned liggan de stammar och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 6 16:19:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtglex/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free