Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begonia
121
knölbildande, förekomma inga knölar hos
denna hybrid men ersättes av en riklig
mängd adventivknoppar vid rothalsen,
vilka utveckla nya skott, då plantorna
skäras ned. Av sorter böra nämnas ”Eges
favorit”, mörkt scharlakan-rosenröd,
särdeles hållbar; ”Konkurrent”, storbladig,
storblommig rosa; ”Glory of Cincinnaty”,
ännu kraftigare med starka stjälkar,
mindre grenig, storbladig och
storblommig; ”Mrs J. A. Peterson”, rödbladig med
karminröda blommor; ”Schnee”, rent vit,
mindre värdefull. En annan hybrid är
B. Gloire de Sceaux (B. socotrana X B.
subpeltata) med upprätt, kraftig växt av
betydlig höjd. Bladen rödaktiga, senare
rödbruna, snett äggrunda och blommorna
lysande rosenröda; dec.—maj. Odlas i
temp. växthus. En tredje socotranahybrid,
som uppstått genom korsning mellan B.
socotrana och en knölbegonia vid namn
”Viscountess Douraille”, är synnerligen
värdefull och storodlas i en hel del nya
sorter. De kallas Veitchs hybrider (även
Ensignhybrider eller ”elatiortyper”) och
den första av dessa var ”John Heal”.
Sedermera ha under de senaste åren flera
hybrider mellan B. socotrana och olika
knöl-begonior uppdragits och blivit synnerligen
populära. De ha större och tjockare blad och
större blommor i lysande gulröda och
scharlakansröda nyanser. Vi nämna: ”Optima”,
”Elatior”, ”Charming” m. fl. samt deras
varianter, av vilka särskilt bör framhållas
”Baardses Favorite”. B. Gl. d. L. och med
denna besläktade, andra höst- och
vinterblommande socotranahybrider med former
uppdragas genom bladsticklingar, vilka i
febr, tagas från sådana plantor, som1 icke
tillåtits blomma och som efter en
nedskärning brutit ut med friska unga skott. Av
dessa utväljas fullständigt felfria blad, som
avskäras och sättas med en kvarsittande,
omkring centimeterlång bit av bladskaftet
i förökningsbäddar. Bladen sättas så, att
de ej beröra varandra, och lutas i
ungefär 45° vinkel mot sandbädden samt
endast så djupt, att de nätt och jämnt hålla
balansen och ej falla omkull. Lutningen
avser att vattnet vid besprutning icke
skall stanna kvar på de ofta skålformade
bladytorna, och den grunda nedsättningen
Begonia tuberhybrida eller knölrotsbegonia.
avser, att de vid bladskaftets snittyta
snart framkommande unga skotten snarast
möjligt skola nå luft och ljus. Försiktig
vattning och jämn värme på ungefär 24—25°.
Snart bildas kallus (se d. o.) på
bladstjälkens snittyta och därifrån utbildas ett rikt
rotknippe och nya skott. Då dessa visa sig,
insättas de små plantorna i småkrukor,
vilka fortfarande få kvarstanna i
för-ökningshusets jämna temperatur. De
omplanteras efter hand i en blandning av
god lövjord, grästorvjord, gammal
kogödsel, litet träkol och sand, och hållas
hela året om i växthusen. Även under
sommaren måste eldas, om väderleken är
rå och alltför regnig. Ljus och jämn värme,
lagom fuktighet, klok intoppning och i rätt
tid företagen uppbindning äro
huvudbetingelser för dessa begoniors trivsel. B. Gl. d. L.
är en utmärkt ampelväxt, om den ej
intop-pas mer än en gång och hänges upp under
glaset i växthusen. De efter den första
topp-ningen erhållna skotten sättas som
sticklingar och bli förträffliga
förökningsplan-tor. Andra toppningar göras endast för att
bibehålla en harmonisk utveckling av
plantorna. Fram i aug—sept. bör värmen
gradvis sänkas och rikligare luftning ske för
att plantorna må bli avhärdade och starka.
B. tuberhy’brida Voss (B. tubero’sa hort.),
vanlig knölbegonia. Dessa B. äro korsningar
mellan å ena sidan den ovan nämnda B. boli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
