Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Begonia
Roslik knölbegonia.
viensis och å andra sidan följande arter: B.
Froebelii, B. Davisii, B. Veitchii, B.
cinnaba-rina och B. octopetala, samtliga arter
knölbildande. Knölrotsbegoniorna eller
knölbego-niorna, som de kort och gott kallas, delas i
olika raser ss. gigante’a med ända till 15 cm.
stora, enkla, hela blommor i rena eller
brokiga färger i vitt, rosa, lax, orange,
rött, blodrött och gult; gigantea crispa
med stora, i kanterna vackert krusiga
blommor i orange, blodrött, scharlakan,
vitt och gult; gigantea crista’ta med en
krusigt taggig kam eller upphöjning i
mitten av varje kronblad, även i rikhaltig
samling färger; flore pleno med
utomordentligt sköna, mångdubbla blommor,
somliga i form av en stor kamelia, andra fyllda
Kameliallk knölbegonia.
som en stockrosblomma, åter andra som en
ädelt formad ros o. s. v., även dessa i alla
färger utom blått. De sistnämnda odlas
mestadels endast i krukor. Deras stora,
tunga blommor skadas lätt av regn, falla
av, ruttna eller bli på annat sätt förstörda
utomhus. Vidare förekomma sorter, under
namn fimbria’ta med krusiga och fransade
blombladskanter och multiflo’ra, vars
former äro låga och småväxta med talrika,
färgstarka enkla eller dubbla blommor. De
sistnämnda äro mer och mer använda till
grupplanteringar och följande kända
sorter höra hit: ”Bavaria”, enkla, ljus
karmin-rosa; ”Flamboyant”, eldröd; ”Frau Helene
Harms”, mörkgul; ”Grav Zeppelin”,
scharlakansröd; ”Marguerite Eysser”, lysande
rosa; ”Wilhelm Eysser”, lysande eldröd
m. fl. Samtliga sorter ge en intensiv
färgverkan då de utplanteras på grupper eller
användas till infattningar. Av andra
knöl-begonior böra till sist nämnas
hängbe-g o n i o r n a, B. t-h. pe’ndula hort., som i
hög grad synes brås på B. boliviensis med
hängande, spetsigt smalbladiga blommor
och därtill tunna, mer eller mindre
nedåt-hängande grenar. Enkla och
dubbelblom-mande former finnas och användas som
ampelväxter för verandor och kalla växthus.
Knölbegoniorna föredraga halvskuggiga
och mer fuktiga än torra lägen på god,
kraftig, med gammal välbrunnen kogödsel
blandad jord. De småblommiga äro mer
solstarka. De uppdragas av frö, som är stoftfint
och sås i fat i febr.—mars, men ha i vårt
land svårt att, innan vintern kommer, hinna
utbilda tillräckligt starka knölar för
övervintring. Fröplantorna bli visserligen
vackra och blomma bra på eftersommaren,
men knölarna bli svaga. Man brukar
därför i regel hemköpa begoniaknölar från
utlandet (Holland och Belgien), varifrån
de erhållas billigt. En god ung begoniaknöl
skall vara fast, rund och omkring 4 cm. i
diameter. Alla böra vara lika stora, jämna och
släta. Fram i mars läggas knölarna i lådor
eller drivbänksfönster i en blandning av
torvmull och sand, som väl genomvattnats,
för att där gro ut. Temp. hålles vid omkring
18°. Efter hand som knölarna bilda nya
rötter, växa upp med skott och utbilda ett å
två små blad, upptagas de med vidhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
