Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskärning av fruktträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskärning av fruktträd
137
Kärnfruktträdens fruktved
är av flera slag. Det minsta skottet kallas
ringsporre, på grund av tätt sittande
ringformiga märken efter bladskaftens
fästen. Det växer fram ur en svag knopp
och blir första året knappt 1 cm. men har
3—6 eller kanske flera blad, som sitta i en
s. k. bladrosett. I det lilla skottets spets
bildas förr eller senare, ibland redan första
sommaren, en blomknopp. Det växer eljest
endast en knopplängd om året tills det
slutligen bildar blomknopp. I bladvecken
sitta mycket små nästan osynliga knoppar,
vilka först växa fram till nya ringsporrar
eller bryta igenom till längre skott, när
blomknoppen avslutat tillväxten. Vanlig
sporre är likaledes ett från en svag
knopp framvuxet skott, som dock är längre
än en ringsporre, 3—8 cm. Även här bildas
i bästa fall redan första sommaren en
blomknopp i spetsen, eljest skjuter det en ny
sporre av ungefär samma längd eller en
kort ringsporre. Fortsättningen går till på
samma sätt, som förut beskrivits, och nya
knoppar och skott växa fram nedanför
blomskaftens fästen och från den
uppsvällda växtdel, fruktkudde, där frukten sitter.
Så bildas hela samlingar av fruktved.
Längre skott än vanlig sporre, upp till 15
cm., mycket smala i spetsen och gärna
svagt böjda nedåt, kallas spjut. Även ett
sådant kan ha blomknopp i spetsen, eller
den kommer senare genom ringsporre (se
fig. 10). Alla dessa olika fruktvedskott
skola icke beskäras, såvida man icke vill
pressa fram mera starkväxande skott för
att få ny ved och mera bladmassa. Vidare
förekomma överallt i trädets
fruktvedspar-tier starkväxande skott, som icke kunna
behållas i hela sin längd. Dessa skäras in
på c:a 3—4 knoppar, någon gång längre
beroende på sortens benägenhet att bilda
småskott, fruktved. Följden av denna
inskärning blir att ett eller två skott växa
fram till långskott och nedanför sittande
knoppar utvecklas till fruktskott av något
av förut nämnda slag. Om ett långskott
vuxit fram, sporras detta in som förut på
3—4 knoppar. Finnas två, sporras det
nedersta in, och all ved ovanför detta skäres
bort (se fig. 11). När dessa
fruktvedspar-tier en gång bli för långa, ss. hos spaljé-
Fig. 11. Inskuren sporre. Två starka skott ha vuxit
fram, av vilka det nedersta åter sporras in till tre
knoppar, och allt ovanför detta skäres bort vid a.
Den nedersta knoppen utvecklad till ringsporre.
träd, skäras de tillbaka, föryngras, till
närmare basen sittande knoppar eller skott. En
del sorter ha lätt att sätta fruktved, andra
svårare, och ju svårare de ha för detta, ju
mindre hårt få de skäras.
Stenfruktträdens fruktved
har aldrig blomknopparna som ändknoppar,
utan i stället som sidoknoppar.
Ändknop-parna giva här endast blad och skott. Det
minsta fruktskottet kallas bukettkvist
och visar sig först som en bladrosett; efter
bladfallet synes på sidorna blomknoppar
och i mitten en bladknopp. Samtidigt med
blomning och fruktsättning växer
bladknoppen ut till en ny bladrosett med
blomknoppar och bladknopp. Bukettkvisten
tilltager på så sätt i längd och blir nedtill kal
allteftersom blomknopparna utvecklas och
försvinna. Skott på intill 12 cm. kallas
fruktspjut och motsvarar vanlig sporre
hos kärnfruktträd. Det har mot spetsen
bladknoppar, som året därpå giva
bukettkvistar, och mot basen blomknoppar.
Längre skott, ända till 25 cm. och av frukt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
