Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Binderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Binderi
llomersk krans av körsbärslager.
storlek, när det gäller av privata personer
skänkta K., vilka äro vackrast om de ej äro
för stora; lämplig storlek är härför 60—70
cm. För officiella är 1—1,20 m. den vanliga
storleken och hos dessa bör öppningen vara
hälften, samt för de ännu större % av
storleken. K. får icke heller bindas platt. Sidans
höjd bör vara minst hälften av dess bredd.
Om sålunda, på en K. i vanlig storlek, sidan
är 20 cm. bred, bör höjden vara ungefär 12
cm. Med andra ord: rundningen skall vara
väl avvägd, icke för hög, men ej heller för
låg, vilket förekommer alltför ofta. Detta
gäller först och främst gröna K., där
proportionerna framträda mest. Dessa bindas
av förut nämnda blad och grönt, men
framför allt av murgrönsblad, av vilka de
vackert ådrade från Schweiz eller Tyskl.
importerade äro lämpligast. De trådas upp,
d. v. s. fästas, fyra blad tillsammans i en
rosett på en järntråd n:r 20, varefter
denna stickes i en med långmossa till en
tjocklek av 4 cm. påbunden ring av
järntråd n:r 9 och sättas så, att rundningen på
sidan blir som ovan sagts. Den mest
uppskattade murgrönskransen är likväl den
slätbundna, till vilken bladen trådas, så att
de i avtagande storlek läggas tre eller fyra
på varandra, varefter en järntråd n:r 20
stickes genom desamma vid bladstjälken
samt dragés åt, så att de sitta stadigt fast.
Dessa så skaftade blad stickas i en
moss-ring och läggas på varandra, så att det
se
nare lagda till hälften täcker det
föregående. Tråden vikes upp i mossringen så att
den sitter säkert fast. En väl utförd dylik
K. verkar som om den vore skulpterad.
300—400 bladbuntar gå åt till densamma,
varför den är mycket arbetsam. Till dessa
s. k. romerska K. kunna även prunus- och
magnoliablad användas. Dessa bindas på en
boj av träull, vilken göres av två ringar av
järntråd n:r 9, varav den yttre ej bör vara
mer än 40—45 cm. samt den inre 20 cm.,
vilka förenas med spoltråd, som med några
cm:s mellanrum viras om trådarna, till dess
att ett nät bildats varpå nu träullen lägges
och bindes fast med spoltråd, så att ett
stadigt underlag för bladen erhålles. Sidan
på denna boj bör vara nästan lika hög som
bred. Omkring träullen, för att dölja
densamma, rullas runt bojen grönt kräppapper.
På denna boj bindes nu prunus- eller
magnoliablad, så att bladen, vilka i förväg
gjorts i ordning, läggas på varandra i
avtagande storlek med spetsarna på ungefär
en cm. avstånd efter varandra, och
hopfästas med en u-formig tråd, vilken
uppifrån stickes genom de tre på varandra
lagda bladen samt vikes åt ömse sidor i
längdriktning på undersidan. U-et behöver
ej ha mer än 3 cm. långa staplar och ligga
med en tredjedel över varandra. Vid
spetsen av varannan eller var tredje bladbunt
brukar man ibland fästa tre svarta frukter
av mahonia eller murgröna. Det gäller för
dessa såväl som för övriga gröna K. att
de skola vara omsorgsfullt bundna för att
kunna godtagas. Smyckade med blommor
äro de gröna K. förnämliga
begravnings-kransar, men endast den skicklige bindaren
kan utföra dem på ett tillfredsställande
sätt, då det fordras ett säkert öga och en
van hand för att ge det hela intryck av
natur och konst i förening. Den gröna K.
smyckas med en eller två buketter, diskret
så att kransens linjer icke döljas under en
massa blommor. Det är mycket lättare att
binda K. av blommor runt hela kransen,
varför också denna kranstyp är vanligast.
Givetvis är det stor skillnad på utförandet
även av dessa. Gäller det en K. av
sommarblommor i brokig blandning, böra färgerna
harmoniera. Dessa K. äro vackrast om
blommorna sorteras upp efter sort och färg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
