Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Binderi - Bindmaterial - Bindsallat - Biologisk bekämpning - Biophytum - Biota - Bismarckia nobilis - Bittersöta - Björk - Björkfrostmätaren - Björkrullviveln - Björktrasten - Björnbär, björnhallon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Bindmaterial—Björnbär
fär 20 cm. stora. Stundom bindes kransen
av lösa blad, ss. den slätbundna
murgröns-kransen, vilken då smyckas med ett par
småkransar eller band. Till lagerkransen
användes oftast breda band i stadens eller
landets färger och försedda med
inskription. Vid doktorspromotionen sättes
lagerkransen på den nyblivne doktorns huvud.
Denna krans bindes av lösa blad på en ring
av böjlig järntråd n:r 16. Bladen läggas
något på varandra vid bindningen samt
bindas regelbundet utåt, åt båda sidor så att
bredden blir c:a 8 cm. Innersidan får ej
glömmas, ty tråden skall vara väl täckt, så
att den ej kännes obehaglig när den av
promotor sättes på promovendis huvud.
Eklövskransen, som föräras
sim-magistern vid promotionen, skall bindas
som föregående.
Vid begravningar smyckas kistan
numera i de flesta fall med en dekoration av
blommor i stället för kransar. På locket,
vid huvudändan, fästes en med mossa
påbunden träplatta, 10 X 20 cm. i storlek, i
vilken blommor stickas ned så att de bilda en
större bukett, från vilken enstaka
långskaf-tade blommor eller rankor löpa ut över
locket, på vilket förut fästs murgröns- eller
asparagusrankor, vilka fullständiga
dekorationen. Ibland fästas smala girlander av
blommor eller grönt vid lockets nederkant
i festoner, tre på varje sida, en vid
huvudändan samt en vid fotändan på kistan.
Stundom klädes hela locket med små
buketter av violer, penséer, nejlikor, rosor
eller andra lämpliga mindre blommor, vilka
fästas på ett avstånd av c:a 25 cm. från
varandra. Denna dekoration förekommer
synnerhet på barnkistor. Ofta lägges ett
större kors på locket vid huvudändan,
bundet av blommor eller grönt. Armarna på
korset måste då böjas nedåt efter lockets
sidor. De få ej peka rakt ut, varför
ställningen måste göras av grov järntråd. Har
den döde varit officer eller sjöman, omslutes
kistan ofta av landets flagga, på vilken
fästes, när det gäller en officer, värjan. Se
vidare under Blomsteruppsats och
Bordsdekorationer. G. E.
Bindmaterial. Det mest använda B. är bast
(se d. o.). Denna användes i trädskolorna
som förband vid förädlingsarbeten samt
vid uppbindning av skott, grenar och
yngre träd. Hos blomsterodlarna kommer
bast till användning vid uppbindning av
krukväxter samt för att bunta avskurna
blommor. Odlare av köksväxter ha i stor
utsträckning använt bast för att bunta dill,
persilja, rädisor, morötter o. s. v. men
övergå alltmer till användning av
gummisnoddar. För bindning av större träd samt för
dahlior och högre perenna örter användes
cocosgarn eller sisalhampa. Även tunna
vidjor av pil utgöra ett bra och hållbart B.
Se vidare under B i n d e r i. M. K.
Bindsallat, se Sallat.
Biologisk bekämpning av skadedjur, se
under Skadedjur.
Biophy’tum DC. (Oxalidaceae).
Intressanta ”rörelseväxter”, vilkas blad, som äro
lika dem hos en Oxalis, vid beröring falla
samman. Omkring 20 arter i trop. As., Afr.
och Am., av vilka B. proli’ferum Edg. et
Hook. och B. sensitfvum DC. ofta följa med
importväxter från tropik, (orkidéer) och
växa samman med dessa. De så sig själva
och trivas synnerligen väl i gamla,
halv-multnade orkidékorgar.
Bio’ta D. Don, se under Thuja.
Bisma’rckia no’bilis Hildbr. et Wendl.
(Pal-mae). Släktets enda art solfjäderspalmer på
Madag. Har i hemlandet 3 m. breda, tjocka
och blågröna blad. För samlingar i stora
varmhus. Om odling, se Palmer.
Bittersöta, se Solanum Dulcamara.
Björk, se Betula.
B jörkfrostmätaren, se Frostfjärilar.
Björkrullviveln, se Rullvivlar.
Björktrasten, se Fåglar.
Björnbär, björnhallon (Rubus frutico’sus
L., m. fl. arter; Rosaceae), Eur. (Sv.). Äro
liksom hallon halvbuskar (se d. o.) med
taggiga, ofta nedliggande skott, vita eller
rödlätta blommor och glänsande svarta
frukter med starkt färgad saft. Även helt
upprättväxande arter förekomma, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
