Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladfällning - Bladgrupper - Bladkaktus - Bladklänge - Bladknoppar - Bladkål - Bladloppor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Bladgrupper—Bladloppor
Morotsplantor med ”krussjuka”, framkallad av
bladloppor.
kommer på allvar äro växterna sålunda
beredda att taga emot köldperioden. När
bladet fyllt sin uppgift börjar det bilda ett
gränsskikt vid fotens fäste och när denna
procedur fullföljts faller bladet. I och för
sig är kölden ingen orsak till B., ty när
bladet fyllt sin uppgift faller det oberoende av
de då rådande väderleksförhållandena.
M. K.
Bladgrupper kallar man sådana
samman-planteringar i det fria, som bestå av
endast bladväxter. På sin tid voro dessa
grupper synnerligen omtyckta och på
landet voro de på såväl större som mindre
lantgårdar, prästgårdar och större
bondhemman den obligatoriska sommargruppen
framför huvudbyggnadens ingång,
antingen direkt på gårdsplanen eller på en
på denna befintlig gräsplan. Numera äro
dessa bladgrupper sedan början av detta
århundrade avskrivna, men få väl kanske snart
sin renässans som så mycket annat inom
trädgårdskonsten. I regel voro
bladgrupperna sammansatta av några eller i värsta fall
en hampa i mitten, omkring denna några
högväxande majs, tobak och Ricinus, alla
i olika sorter och utanför dessa en rad
Perilla, Beta, och till sist avslutat av en
ring gul pyretrum eller vitbladig Centaurea.
Särskilt vackra voro de olika sorterna av
Ricinus och Solanum. Många av dessa
dekorativa växter äro förtjänta av att åter
komma till heders, även om de icke behöva
sammanplanteras på ovan skildrade, något
stereotypa sätt. Se vidare Bladväxter.
Bladkaktus, se Phyllocactus.
Bladklänge, se Blad.
Bladknoppar, se Knoppar.
Bladkål, se Grönkål.
Bladloppor (Psyllidae) kallas små
långsträckta, från sidorna hoptryckta insekter
med stora glasklara vingar, som oftast äro
längre än kroppen. Antennerna, som sitta
på små utskott på huvudet, äro trådsmala
och i spetsen förtjockade. Mundelarna äro
sugande och den synliga s. k. sugsnabeln
mycket kort. Många arter kunna hoppa då
de äro fullbildade. Till denna familj höra
flera viktiga skadedjur. Morotbladloppan
(Trioza viridula) kan ha förödande inverkan
på morotsodlingen. Den fäster sina
spolfor-miga gulvita ägg på de späda plantorna,
vanligen i kanterna på bladflikarna så att
de stå rätt ut från dessa. Larverna äro svåra
att se, då de äro halvgenomskinliga och sitta
tätt tryckta mot bladskivan. Genom
larvernas sugning kröka sig bladflikarna starkt,
varigenom de angripna bladen bli
bollfor-migt hoptovade,s. k. krussjuka. Besprutning
med nikotinhaltiga preparat vid
spirnings-och gallringstiden dödar de djur, som träif as
av vätskan. Päronbladloppan (P. pyrisuga)
liknar föregående art, men dess larver bli
tidigt övervägande bruna. Den lägger gula
ägg på nyss utslagna knoppar på
päronträden, mest på bladens undersida.
Larverna bli ej vaxklädda men avsöndra
rikligt med exkrementer, som äro
synnerligen begärliga för de små svartmyrorna.
Redan tidigt lämna larverna de gröna
växtdelarna för att suga sig fast på
fjolårsskotten, där de träifas i täta kolonier.
Angripna blad bli ofta starkt buckliga, krökta
och små. Förekommer sparsammare än
föregående art och iakttages oftast i
plantskolor. Besprutning med kontaktgifter
sedan äggen kläckts. Äpplebladloppan (Psylla
mali) är som fullbildad enfärgat gulgrön,
på hösten mer eller mindre rödbrun. Längd
med hopslagna vingar c:a 3,5 mm. Honan
lägger på eftersommaren orangegula, ovala
ägg (c:a 0,5 mm. långa) på kvistar av
äppleträd och rönn. Talrikast finner man dem
på skrovliga och ludna grenar och kvistar,
stundom i så oerhörd mängd att de märkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
