Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladlöss - Bladmosaik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Bladmosaik
Ägg av äpplebladlusen.
kanal i sådan
myckenhet, att
djuren blott
förmå konsumera
en ringa del av
densamma.
Resten måste så
avgå som
ex-krementer. Så
länge
sugbor-sten äro
instuckna i växtdelarna,
leverera
bladlös
sen sådana i ofta oerhört stor mängd, vilket
märkes på blad och andra föremål ss. en på
långt håll synlig klibbig beläggning av
koncentrerad växtsaft. Enär denna är rik på
socker, förtäres den med begärlighet av bin och
har i anledning härav blivit kallad
”honungs-dagg”. Det ena av sugborsten har också
förbindelse med lössens spottkörtlar. Dessa
avsöndra ämnen, som medföra en retning,
vilken dels framtvingar en rikligare
safttillströmning inom växten, dels i många
fall förorsakar en abnorm utveckling av
den angripna växtdelen. Sugskadorna yttra
sig alltså ej enbart genom en avtyning av
den angripna växtdelen utan kunna också
förete synbara missbildningar av skilda
slag. Ibland blir skottillväxten så starkt
hämmad, att bladen komma att sitta i täta
gyttringar. Därjämte kunna bladen kröka
sig mot undersidan på olika sätt eller
erhålla bucklor, vilka stundom ha mycket
karakteristisk form och färg. Någon gång
växa dessa bucklor ut till riktiga pungar,
som förefalla vara helt tillslutna, så länge
de inuti befintliga lössen äro unga, men som,
när lössen blivit fullvuxna, öppna sig för att
släppa ut sina invånare. Sådana punglika s. k.
gallbildningar kunna även uppstå på
bladskaft och gröna skott. På de trädartade
växterna förekomma många bladlusarter, vilka
sitta på de äldre, förvedade delarna och
hämta sin näring ur savlagret under barken.
Bladlössen anträffas i regel tillsammans i
större eller mindre kolonier. I dessa märkas
löss av alla storleksgrader. De största
individerna äro av två skilda typer: bevingade
och obevingade, i båda fallen bli de
könsmogna. — Bladlössens utveckling är i hög grad
påverkad av de klimatiska förhållandena.
Under en varm och torr period kan en
individ bli fortplantningsduglig kanske redan
efter fjorton dagar. Alldenstund alla
individer vid den tiden äro honor, födas
omedelbart nya individer till världen.
Individrikedomen i bladluskolonierna blir därför under
sådana förhållanden snart utomordentligt
stor och skulle till sist bli alldeles enorm, om
ej lössen hade så många naturliga fiender.
Till dessa räknas i första rummet ett flertal
nyckelpigor, vidare stinksländor,
florslän-dor, ett flertal flugor och myggor, talrika
steklar och slutligen åtskilliga
mögelsvampar och andra lågt stående växtorganismer.
Bladlössens bekämpning är ofta rätt lätt,
då djuren sitta tillgängliga för direkt
be-sprutning med kontaktgifter,
nikotinhal-tiga sådana, kvassiaextrakt m. fl. Många
arter gömma sig inom hoprullade blad,
varigenom de bli svåråtkomliga, och andra ha
ett rätt gott skydd genom en vaxartad
avsöndring, som täcker kroppen. I förra fallet
hjälper knappt annat än doppa ned de
angripna växtdelarna i besprutningsvätskan,
i senare fallet måste man ge
besprutningsvätskan en tillsats av några procent (3—5)
denaturerad sprit, som löser vaxet.
Inomhus kunna bladlössen också lätt dödas med
olika slags rökningsmedel.
Bladlöss av skilda slag förekomma på en
betydande mängd olika odlade växter. I
regel ha de erhållit sina namn efter dessa.
Se Almbladlusen, Blodlusen,
Bönbladlusen, Kålbladlusen,
Körsbärsbladlusen,
Mjölktistelblad
lusen, [-Plommonblad-lusen,-] Rosenbladlusen, V i n
-bärsbladlöss, Äpplebladlusen,
Ärtblad lusen o. s. v. eller Skadedjur
under resp, värdväxter. A. T.
Bladmosaik kallas den företeelsen, att flera
skilda blad på ett och samma skott anpassas
så mot varandra, att de alla bli direkt
belysta och därigenom tillsammans bilda en
sammanhängande yta för assimilationen (se
d. o.). Exempel på sådan bladmosaik finner
man hos boken, vars smärre och större blad
på en grenspets tillsammans bilda en plan
yta. Samma är förhållandet om ej så
utpräglat hos t. ex. alm och andra träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
