Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bärfisen - Bärmispel - Bärodling - Bäräpple - Bäverträd - Bönbladlusen - Bönfläcksjuka - Bönor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Bärmispel—Bönor
brun färg. B. angriper gärna
skottspetsarna på korsblomstriga växter, ss. lövkojor,
lackviol, Arabis-arter, Aubrieta m. fl. Den
elaka lukten förflyktigas snabbt och
lämnar inga spår efter sig. Torde i regel kunna
insamlas och oskadliggöras.
Bärmispel, se Amelanchier.
Bärodling omfattar odling av skilda
bärslag: björnbär, hallon, jordgubbar, krusbär,
vinbär etc. (se d. o.).
Bäräpple, se under Äpple och Malus
bac-cata.
Bäverträd, se Magnolia.
BÖIlbladlusen (Doralis fabae) är en ytterst
vanlig, svart bladlusart, som förekommer
på en stor mängd växter, däribland talrika
ogräsväxter. Den anses i regel avlägga sina
vinterägg på benved eller olvon. I
knopp-sprickningstiden kläckas dessa. Lössen
deformera blad och skott på buskarna. De
kunna stanna kvar på dessa hela
vegetationsperioden, men utvandra även till andra
växter. Under högsommaren anträffas de
mycket ofta bl. a. på bönor, mest på
bond-bönor, samt på betor och spenat. På de båda
sistnämnda växtslagen trivas de bäst på
blomställningarna, varför huvudsakligen
fröodlingar äro utsatta för skadegörelse.
På bondbönorna kunna lössen förekomma i
oerhörd mängd. Om topparna avnypas
”mogna” plantornas stamdelar, varefter
lössen snart försvinna. Besprutning med
kontaktgifter bör tillgripas så snart lössen
infunnit sig. A. T.
Bönfläcksjuka, se under Bönor.
Bönor (Phase’olus L., Leguminosae). Två
arter odlas hos oss, nämligen t r ä d
-gård sbönan (P. vulga’ris L.) och
blomster- eller rosenbönan
(P. multiflo’rus Willd.). Trädgårdsbönorna
kunna indelas i grupperna: kokbönor
(s. k. bruna bönor), hos vilka de mogna
fröna användas i hushållet; skärbönor
med mycket breda, platta baljor, som oftast
användas sönderskurna i smala strimlor;
brytbönor med i regel smala, ofta
trinda och köttiga baljor, som användas
hela, samt vaxbönor, som ha gula
baljor, och som förekomma med olika baljtyp,
de vanligaste sorterna dock
överensstämmande med brytbönorna. Vaxbönorna
användas på samma sätt som brytbönorna.
Blomsterbönorna ha i regel rätt breda och
oftast mycket långa baljor med en något
”raggig” yta. Deras kvalitet är fullt
jämförbar med de allra bästa sorterna av
brytbönor, och att de inte användas mera än
vad som är fallet beror endast på
okunnighet om deras höga bruksvärde. Alla
kok-bönsorter äro låga, medan alla
blomsterbönor äro höga och slingrande. Skär-,
bryt-och vaxbönor förekomma dels i form av
låga sorter och dels i form av höga,
sling-lande stör- eller stångbönor.
Hos kokbönor, som skola skördas i
fullmoget stadium, är tidigheten en mycket
viktig sortegenskap. En annan viktig
sortegenskap, när det gäller att tillfredsställa
svensk smakriktning, är en vackert
brungul fröskalsfärg. Fröskalsfärgen mörknar
dock ganska snabbt när fröet blir äldre.
Frönas lätthet att koka sönder beror mera
på odlings-, skörde- och
lagringsförhållan-den samt på frönas ålder än på sortens
egenskaper. Den vanligaste sorten hos oss är
”Stella”, som också ofta säljes under andra
namn, mest alluderande på sortens tidighet.
Skärbönornas odling har på senare
tid börjat minska i omfång till förmån för
brytbönorna. De bättre sorterna av dessa
äro också vida att föredraga i hushållet.
Vanliga sorter av skärbönor äro:
”Danmark”, ”Risbrinken” (tidiga), ”Alabaster
II”, ”Favorit”, ”Kejsar Wilhelm”
(medeltidiga), samt ”Bred svärd” (sen). Alla dessa
ha vita frön, men på sista tiden har även en
sort med bruna frön, ”Brun svärd”, förts i
marknaden.
Den viktigaste egenskapen hos
brytbönorna är en köttig och även i något
äldre stadium skör balja. Brister i det
senare avseendet bero på, att baljorna på
insidan ha en seg hinna. En fördel är
också, om baljorna äro så fria från trådar i
sömmarna som möjligt. Trådfriheten
betyder dock inte så mycket för kvaliteten som
friheten från den sega hinnan. Tyvärr är
det emellertid oftast så, att de sorter som
ha den bästa kvaliteten, ha mer eller mindre
krokiga baljor, medan sorter med kraftig
membran ofta ha mycket raka och vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
