Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canna - Cannabis sativa - Cannaceae - Cantua buxifolia - Capparidaceae - Capparis spinosa - Caprifoliaceae - Caprifolium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cannabis—Caprifolium
223
na. Denna delning försiggår tidigt på
våren, redan i mars, då de övervintrade
rotstockarna sättas ut på svag bottenvärme,
antingen i en växthuslave eller i drivbänk.
Då de här börjat skjuta några cm. höga,
nya skott, upptagas de och delas, så att
varje bit av den sönderskurna rotstocken
får behålla minst ett skott med
vidhängande nya rötter. Dessa bitar planteras in
i var sin kruka av lämplig storlek — i
regel 4"-krukor — i god, humusrik jord, varpå
krukorna ställas ut i en bänk om 20—25°
bottenvärme. Efter hand som plantorna här
växa till, omplanteras de i större krukor
och i kraftigare jord. Som dessa växter
tarva rätt mycket värme för att utbilda sin
fulla skönhet, är det skäl i att välja en
varm och skyddad plats i det fria, där de
skola utplanteras. Är det tillfälle att i
botten av den grupp, varpå de skola stå, lägga
ett omkring 30 cm. djupt lager varm
hästgödsel, befrämjar detta i hög grad deras
tillväxt och blomning. På hösten, sedan de
första nattfrosterna förstört bladen,
upptagas plantorna med hela, odelade
rotklumpar och nedskäras till omkring 15 cm. över
rothalsen. De ställas därpå i en vanlig kast
eller i ljust, luftigt växthus för att torka, så
att jorden faller av rötterna. Därefter
läggas de för övervintring på en torr och sval
hylla i frostfritt rum eller källare. Behöva
plantorna icke förökas, böra de likväl delas
så att högst 4—5 skott kvarlämnas på varje
exemplar. Alltför yviga plantor utveckla
nämligen knappast så kraftiga
blomstänglar som måttligt delade. Plantor, som odlas
inomhus i växthus eller på verandor, böra
omplanteras på våren minst två gånger och
sista gången givas minst 8"-krukor. De
kraftiga rhizomerna spränga ibland sönder
t. o. m. större krukor än så under
sommarens lopp. Under växttiden vill C. ha ymnigt
med vatten och ofta upprepade, kraftiga
gödselvattningar, även om de äro
planterade i det fria.
Calinabis sati’va L. var. gigante’a
(Mora-ceae), jättehampa. Centralas. Välkänd
bladväxt, som på en sommar kan nå en höjd av
4 m. med stora, mörkt gröna, handformigt
delade, motsatta, skarpsågade blad.
Användes till bladgrupper eller utmed plank och
väggar, som önskas dolda. Var. i’ndica
(C. indica L.) blir knappt 2 m. hög och är
bredare och grövre. C. sås i april i krukor,
som sänkas ned i sval drivbänk.
Småplan-torna sättas i var sin kruka, i vilka de
skötas med vattning och avhärdning, tills de i
juni utplanteras på omkring 1 m. avstånd
från varandra. På god och näringsrik jord
blir C. synnerligen ståtlig men på dålig och
mager jord blir den ranglig och ful.
Caniia’ceae, cannornas familj, stående
mellan ingefärsväxternas och marantacéernas
familjer, omfattar endast släktet Canna.
Ca’ntua huxifo’lia Lam. (Polemoniaceae),
Peru. Städsegrön, vårblommande buske med
grovtandade blad, utåthängande grenar och
stora toppställda blommor, vilkas 6 cm.
långa pip är rödstrimmigt gul medan
bräm-flikarna äro rosafärgade. Odlas i kallhus.
Förökas genom sticklingar på varm fot;
planteras i vanlig god krukväxtjord och i
rymliga krukor. Beskäres på våren efter
blomningen, vattnas rikligt under växttiden
men sparsamt på vintern.
Capparida^eae omfattar omkring 650
arter örter eller buskar, i varma länder;
därav finnes i odling arter av Capparis och
Cleome.
Ca’pparis spino’sa L. (Capparidaceae),
kaprisbusken, är en i Sydeur. vildväxande,
taggig buske med slanka, hängande
grenar och blågröna, äggrunda blad samt stora
vita blommor med talrika, långa, violetta
ståndare. Odlas i kallhus, helst fritt
planterad mot en bakvägg, där den utvecklar
sig till vackra exemplar. Den i handeln
förekommande kryddan, kapris, består av
växtens, i salt och ättika inlagda blomknoppar.
Caprifolia’ceae, omkring 350 arter
ved-artade växter med motsatta blad, i regel
utan stipler. Familjen omfattar få
nyttig-hetsväxter, med undantag för några
offici-nella arter, men så många fler
utomordentligt värdefulla prydnadsväxter, ss. arter och
trädgårdsformer av släktena Abelia,
Dier-villa, Leycesteria, Linnaea, Lonicera,
Sam-bucus, Symphoricarpus, Triosteum,
Vibur-num m. fl.
Caprifolium Roehl., se under Lonicera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
