Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dianthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Dianthus
Mörkröda växthusnejlikor. Green, Mölndal. Foto Hzn.
fri och urluftad, innan den frampå
efter-sommaren lägges in i växthusens från
marken isolerade och upphöjda
planterings-bäddar. Nejlikorna förökas genom
sticklingar, men de inköpas ofta från
specialodlare i Engl., Tyskl. eller Danm.
Utplante-ringen av sticklingarna sker på sommaren
på de därtill avsedda bäddarna i växthusen
och i absolut ny, frisk eller desinficerad
jord (se Jorddesinfektion).
Blomskaften, som börja framkomma i sept. och sedan
allt rikare komma upp under vinterns och
vårens lopp, stödjas vanligen vid ett
nätverk av trådar, som spännas över bäddarna.
Knoppgallring måste ske, och det är en av
specialistens huvudsakligaste uppgifter att
välja de rätta knopparna, vanligen
toppknoppar, för utveckling av blommor. Temp.
bör hållas 15—16°, torr luft och riklig
luft-ning. Vattningen måste även den ske med
speciell urskillning. Frampå våren
beskug-gas växthuset genom en lätt översprutning
av kalkvatten på glasytorna. Två, högst tre
år bruka plantorna få stå kvar, men deras
blomning är bäst andra året och börjar
redan tredje året att sacka av. Detta år i juli
rivas de därför upp och brännas. Den
förbrukade jorden föres ut, huset rengöres
ordentligt, murar och trävirke desinficeras, och
huset urluftas fullständigt, innan åter ny jord
införes och en ny omgång plantor utsättas.
Förökning av växthusnejlikor
försiggår endast på några få ställen inom landet.
Det är en för odlaren synnerligen viktig
omständighet att få verkligt goda
moderplantor, som med största omsorg måste
väljas ut till sticklingar. Sticklingarna måste
tagas av vissa skott från moderplantan;
de måste behandlas med största
försiktighet ; alla instrument och allt material måste
vara väl desinficerat och rent för
undvikande av de tyvärr ofta förekommande
sjukdomar, vilka kunna följa med sticklingarna
och framdeles ödelägga hela skörden. Allt
detta, liksom toppningar, bindning, gallring
av knoppar o. s. v., är det endast den erfarne
specialisten som kan sköta.
För nejlikor, som skola odlas i krukor,
bör man framför allt sörja för ett gott
avlopp av överflödigt vatten. Vidare bör
jorden vara lättare men tillika fetare och mer
sandblandad än för dem, som stå fritt
planterade.
Sorter för odling under glas. Ännu för
15—20 år sedan voro skära nejlikor, liksom
svagt rosafärgade mest moderna. De högröda
ansåg man icke så förnäma, antagligen på
grund av färgens likhet med de
frilandsod-lade obetydligare Grenadin-nejlikorna. Gula
sorter funnos knappast men däremot
lax-färgade med mörkare strimmor. Allt detta
har nu ändrats. Klart och skinande röda,
bländande vita, soligt kanariegula, mjukt
rosafärgade och rent rosenröda sorter odlas
och äro synnerligen begärliga. Särskilt
anmärkningsvärt är att gula växthusnejlikor
äro, då detta skrives, åter moderna, jämte
de rent vita och klarröda. Som alltid, då
det rör sig om för storodling avsedda
växter, gives det även inom växthusnejlikorna
vissa standardsorter, som hålla sig i odling.
Sådana äro bl. a. ”Betty Lore”, köttfärgad;
”Laddie”, skär; ”Lady Northcliffe”, ljus
rosa; ”Elisabeth”, mörk rosa, och ”Gladys”,
laxfärgad rosa; ”Blanche”, stor, vit;
”Ingeborg”, vit; ”Red Laddie” och ”Spectrum”,
högröda; ”Topsy”, mörkröd; ”Maine
Sun-shine”, gul, m. fl. — Varje nejlikodlare har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
