Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dichorisandra - Dichroa febrifuga - Dicksonia - Diclytra - Dictamnus albus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dichroa—Dictamnus
375
vita eller ljust violblå. D. ovalifo’lia Presl,
Sydam. 50—70 cm. hög med ovala, 20—40
cm. långa och 10—15 cm. breda blad,
metall-glänsande gröna med två längsgående
silvervita band; var. Siebe’rtii är ännu
vackrare med två breda vita band på bladen.
Denna art med varieteter vissnar icke ned
i likhet med övriga arter under vilotiden,
men tarvar likväl en tids vila efter
blomningen. D. thyrsiflo’ra Mik., Brasil. 1 m.
hög med ogrenade, egendomligt ledade
stammar och stora lansettlika, helt gröna,
metallglänsande blad och djupt blå
blommor i stor pyramidformig kvast. D.
un-da’ta Lind., Brasil., är en nedliggande liten
art med mörkt grågröna, silveraktigt
glänsande, vågiga blad med vita, längsgående
band. D. förökas genom delning. De
planteras i god, halvförmultnad lövjord,
uppblandad med dy- eller mossjord, litet
ler-bitar och sand. Fordra under växttiden
mycket vatten och böra då stå varmt, fuktigt
och skuggigt. Under vilotiden efter
blomningen vissna skotten ned. Plantorna skola
då hållas rätt torra, men få dock ej helt
torka ut. De nöja sig denna tid med 12—14°
värme.
Dichro^a febrifu’ga Lour. (Ada’mia
versi’-color Fort.) (Saxifragaceae), Kina, Java,
är en hortensialik kallhusbuske med tjocka,
runda grenar, motsatta, kortskaftade,
äggrunda, sågade blad och först vita, så blekt
violetta och till sist mörkt blåaktiga
blommor; vår- och höstblommande. Odlades förr
i boningsrum. D. förökas genom sticklingar,
samt planteras i fet, porös jord. Kan
sommartid flyttas ut från kallhuset i det fria
på halvskuggig plats.
Dickso’nia L’Herit. (Cyatheaceae). 12 arter
tjockstammiga, höga trädormbunkar för
stora kallhus och vinterträdgårdar. Den
vanligaste i odling är D. anta’rctica Labill.,
Austr. och Tasman. Denna ståtliga växt blir
i hemlandet 10 m. hög och har i spetsen av
stammen, som är mycket tjock och rund, en
stor mångbladig krans av omkring 2 m.
långa, mörkgröna, dubbelt pardelade,
vågräta eller något uppåtriktade blad.
Stammarna importeras från hemlandet och
bringas att växa ut med rötter och blad, sedan de
inplanterats i baljor. Under hela sommaren
Dichorisandra undulata. Gbgs Trädg.-för.
och framför allt under växttiden böra
stammarna grundligt besprutas på alla sidor
flera gånger dagligen. De äro mer porösa
än andra trädormbunkars stammar och ha
ett ytlager av hopfiltade rötter, varför de
ej tåla någon uttorkning. Trivas bäst i
riktigt svala eller kalla lokaler, som dock ej
böra ha lägre temp. än 4—5°, ehuru växten
i sitt hemland understundom kan vara helt
betäckt av snö. Jordblandning som till andra
ormbunkar men möjligen något tyngre. Av
stor nytta är att bestryka stammarna då
och då med en välling av kogödsel och lera.
Baljorna böra ej vara större än att
växten kan hålla balansen. En annan art är
D. squarro’sa Swartz från Nya ZeeL, men
är ej så dekorativ som förenämnda. Om D.
Schie’dei Bak. och D. rega’le Bak.,
seCi-b o t i u m.
Dicly’tra är en gammal felskrivning för
Dielytra, se under Dicentra.
Dicta’mnus a’lbus L. (D. Fraxine’lla Pers.)
(Rutaceae), diptam. Mellaneur. Släktets
enda art. Omkring 60—100 cm. hög, buskig
växt med hårda, glänsande, mörkgröna,
askbladslika blad och toppställda, omkring
30 cm. höga, liksidiga, upprätta klasar av
vita eller rosenröda blommor; hos var. flore
rubro och var. purpu’reus mörkare röda.
Användes bäst i buskagekanter eller som
ensamstående på en gräsplan. Hela växten
men i synnerhet roten är starkt aromatisk.
Trives i soligt eller halvskuggigt läge i
vanlig god och djup trädgårdsjord. D. förökas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
