Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drivbänkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
Drivbänkar
skadliga avsättningar i panna och rörnät.
Från pannan föres ångan genom en väl
isolerad huvudledning till ett
förgrenings-rör. Detta är försett med ett
fördelnings-huvud, som vidarebefordrar ångan till de
i varje bänkrad liggande 4 galvaniserade
och perforerade Erdarören. Rörändan är
tillstängd med en s. k. slutmuff, intill vilken
ett större hål på rörets undersida
upptagits i och för kondenseringsvattnets
avrinning. Särskilt tillverkade tegelrör,
utförda i tvenne halvor, den undre hårdbränd,
den övre porös, omgiva ångrören. Avsikten
är att tegelrörens väggar skola samla den
utströmmande värmen och sedan långsamt
avgiva densamma. Det har i praktiken visat
sig att jorden vid en ångning uppnår högsta
temp. redan efter 2 timmar, men i gengäld
mycket långsamt svalnar. I de flesta fall är
en ångning om dagen under någon
halvtimmes tid till fyllest, för att hålla temp.
vid lagom höjd. Jordlagrets djup över
rörsystemet bestämmes av de kulturer för
vilka det är avsett. Vid användning av
Erda-systemet är det emellertid av stor vikt att
alla föreskrifter som lämnas såväl
beträffande anläggningssättet som materialval
noggrant efterföljas, ty avvikelser med
förändringar i rörnätets
lutningsförhållan-den, felaktig perforering av ångningsrören
m. m. kunna leda till att hela systemet
funktionerar otillfredsställande. Även för
Sigmasystemet användes ånga för
jorduppvärmning. I detta fall föres ångan
direkt från grenrören medelst munstycken
in i lergodsrörsträngar. Dessa bestå av
vanliga dräneringsrör med c:a 58 mm. inre
diameter och med vändböjar i
bänksträckans bortre ände. Vid en normal
fönsterstorlek av 120X180 cm. äro 4 slingor
vanligast, men nyare s. k. ”Funkistuber” av
trä med längsgående springor ha lämnat
tillfredsställande resultat med 3 slingor.
Rörnätet nedlägges på ett djup av 25 till 30
cm. under jordytan i bänkarna. Av vikt är
att rören äro släta invändigt, ty i annat fall
blir ångcirkulationen dålig. Alstringen av
ångan och själva ångningen utföres som
vid Erdasystemet.
Elektriskt uppvärmda D. ha
under de senare åren även tagits i bruk.
En fördel med dessa är, att värmen bättre
kan regleras efter behov, så att vid slutet av
drivningsperioden en högre temp. kan
erhållas, i motsats till ströbäddens sjunkande
undervärme, vartill vinnes möjlighet för
utökad användningstid. Före bänkgårdens
anläggning bör marken dräneras
omsorgsfullt, täckas med slagg, som är
värmeiso-lerande, eller i brist därpå grovt grus, som
avjämnas. Ovanpå detta kommer ett lager
träkolstybb. Denna underbädd bör skjuta
minst 60 cm. utanför bänkramarna samt
omgivas av en trä- eller cementskoning.
Kolstybbslagrets tjocklek kan variera, men
bör vara minst 20 cm., under det att vid
god tillgång på träkol ända till 50 cm. är
förmånligt. Träkolets väsentliga uppgift
är att försvåra värmeavledningen nedåt.
Själva bänklådan göres bäst av 1U"
bräder, impregnerade med kupferit, kuprinol
eller karbolineum. Betongbänkar anses
olämpliga, då betongens värmeledande
förmåga är stor. De elektriska värmekablarna
utläggas direkt på träkolen med omkring
17 cm. inbördes avstånd, varefter de täckas
med halvrör. Det är förmånligt att
breda ett c:a 1,5 till 2 cm. tjockt
sandtäcke över rören, ty dels förhindras
härigenom att den ifyllda jorden blandas med
kol-stybb, dels uppnås bättre värmefördelning.
Jordlagret bör helst vara omkring 15 cm.
tjockt, i varje fall ej djupare än växterna
erfordra. Genom jordlagret föras
luftnings-rör, vilket sker bäst så, att på var 10 :e
m. rörsträng vertikala dräneringsrör
nedsättas över springan mellan två
horisontella rör. Värmeisoleringen är av stor vikt,
varför kolstybb ifylles mellan bänklådorna,,
samt mellan dessa och skoningen kring
bänkgården. Ovanpå kolstybben lägges
sand, tegelplattor eller annan lämplig
avtäckning.
Bänkfönstren i alla D., av vad slag de äro,
måste vara absolut täta, omsorgsfullt
kittade samt sluta väl till mot bänklådan och
mot varandra. Vid strängare köldperioder
täckas fönstren nattetid. Då den elektriska
drivbänken kan användas så gott som hela
året, torde det löna sig, att som
täckmaterial använda luckor. Dessa kunna
göras av 1%" X 1%" träramar, över vilka
spännes asfaltpapp och invid denna en
halm- eller rörmatta. Luckorna göras något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
