Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eomecon chionantha - Epacridaceae - Epacris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epacridaceae—Epacris
425
violett skiftande blommor, försedda med en
mängd ståndare. Odlas som Sanguinaria
(se d. o.) men dess härdighet är ej prövad.
Epacrida’ceae är en ljungväxterna,
Erica-ceae, närstående familj, omfattande c:a 350
arter. Odlade äro arter och former av
släktena Dracophyllum, Epacris och
Leucopo-gon. Se d. o.
Epacris Cav. (Epacridaceae), Austr:s och
Nya Zeel:s berg. Omkring 40 arter
ljunglika buskar med utomordentligt livligt
färgade och relativt stora klocklika blommor,
sittande utmed grenarnas övre del så tätt i
bladvecken, att de synas samlade i ax. De
odlade E. äro städsegröna med mörka hårda,
små spetsiga, stickande blad. De blomma
under vintern och kunna då användas till
avskärning samt äro rätt hållbara.
Plantorna böra beskäras och äro trots detta ej
lätta att få jämna till formen. E. impre’ssa
Labill har röda eller vita mycket stora
blommor. Av denna art finnas var. campanula’ta
med öppna och bredare blommor; var.
longi-flo’ra med långa, ulliga grenar och långa,
röda blommor med vitt bräm; var.
parvi-flo’ra med smärre men rikare blommor;
var. splendens med mörkare röda blommor,
m. fl. E. longiflo’ra Cav. (E. grandiflo’ ra
Willd.), är en i hemlandet 2,5 m. hög buske,
som blommar året runt. Har mjukhåriga
grenar och cylinderformiga, 1—3 cm. långa
blommor, som äro karminröda med vitt
bräm. Flera färgsorter finnas i olika röda
nyanser. E. obtusifo’lia Sm. är en liten
styvt upprätt buske med korta barrlika blad
och nästan uppåtriktade, vidöppna, vita
klockblommor i toppen av kvistarna. Utom
ovannämnda arter och var. odlas en mängd,
särskilt i Tyskland uppdragna
storblommiga hybrider av utomordentlig
skönhet. — E., som tyvärr ingalunda äro
lättodlade, fordra om vintern en torr och ljus
plats i 5—8° varmt växthus. Under den
mörka årstiden vattnas de så sparsamt som
möjligt; rotklimpen bör aldrig vara för våt,
men ännu mindre så torr, att grenarnas
toppar börja sloka, ty i bägge fall sjuknar
plantan, för ett tynande liv, och dör bort.
Omplantering sker om våren efter slutad
blomning, och samtidigt böra de långa
grenarna skäras rätt hårt tillbaka. Krukorna
Epacris longiflora.
böra vara små, rena och torra samt väl
drä-nerade. I god humusrik ljungjord, som ej bör
finsållas, trivas de bäst; men i brist på sådan
kan god lövjord, blandad med ren flodsand,
användas. Efter omplanteringen ställas
växterna i något högre temp., där de få
kvarstå, tills de unga skotten utvecklats,
varefter de så småningom vänjas vid den yttre
luften och utflyttas fram i juni i det fria
på lugn plats, där de kunna skyddas mot
ihållande regn.
E. förökas genom sticklingar, vartill de
korta sidoskotten användas. De sättas
under jan.—mars i väl dränerade krukor och
täckas med glasklockor samt skötas som
Ericasticklingar fast stående något
varmare. Förökning kan även ske genom frö,
som sås omedelbart efter mognaden. Som
E. emellertid mycket lätt bastardera
erhåller man genom frösådd ofta sämre
sorter än de, av vilka fröet skördats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
