Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ephedra vulgaris - Epicattleya - Epidendrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Ephedra—Epidendrum
Ephedra distachya var.
Ephedra vulga’ris Rich. (Gnetaceae), mell.
Eur. samt HimaL, är en städsegrön, rikt
grenig buske med fjällika små blad.
Blommorna som äro enkönade äro obetydliga,
honblommorna omgivna av köttiga, röda
högblad. Av släktets omkring 30 arter
odlas i bot. trädgårdar utom ovanstående:
E. dista’chya L., E. gerardia’na Wall., E.
major Host, m. fl., skiljande sig från
varandra genom till det yttre föga märkbara
botaniska kännetecken. E. förökas genom
sticklingar och användas på stenpartier.
Epicattle’ya hort. (Orchidaceae), äro i
växthus uppdragna hybrider mellan Epidendrum
och Cattleya. I jämförelse med sådana
hybrida orkidésläkten, som Laeliocattleya eller
Brassocattleya, äro E. relativt småblommiga
och äro mer egendomliga än vackra. Av
sorter kunna nämnas: E. deci’piens (C. gigasX
E. ciliare), E. Obrie’nniae (C. bowringianaX
E. obriennianum), E. salmonfcolor (C.
Men-deli X E. aurantiacum) o. s. v. Hos
samtliga återfinnes i regel föräldrarnas
blomtyper, närmast lika den hos Epidendrum.
Om odling, se Orkidéer.
Epide’ndrum L. (Orchidaceae). Omkring
900 arter, epifytiskt växande orkidéer,
spridda över hela trop. Am. från Flor, till
Boliv. och Parag. De förete rätt skilda
utseenden, somliga ha enbladiga eller två-
bladiga, kägelformiga eller runda bulber,
andra ha långa trinda tätbladiga
stammar, avslutade med en vacker rund,
huvudlik blomsamling. Blommorna äro ofta
doftande, vaxartade, ibland i fåblommiga
klasar, ibland i rikt förgrenade sådana;
samtliga till formen ungefär som en liten
laelia-blomma. E. voro bland de först kända och
odlade trop. orkidéerna och omfattade i
slutet på 1700-talet även de numera under namn
Cattleya, Brassavola, Diacrium samt Laelia
odlade släktena. Arterna av E. ha
huvudsakligen sitt värde för samlare av
underliga och fina exotiska växter. Typiska arter
äro: E. atropurpu’reum Willd.,Venez.Stora,
tjocka, päronformiga bulber med var sitt
smalt jämbreda blad och 5—9 doftande
blommor i klase, stora, violettbruna med
stor rosafärgad, öppen läpp. Vacker
snittblomma. E. cilia’re L., trop. Am, har
spol-formiga, stora bulber med tvenne
glänsande gröna, tillspetsat avlånga, läderartade
blad och kritvita blommor, vars blomblad
äro smala och utspärrade och läpp
tvådelad, djupt fransad och flikig. Denna art
var en av de allra första trop. orkidéer som
infördes till Eur. (1790). E. cinnabari’num
Salzm., BrasiL, är en särdeles vacker art
med mer än meterhöga, trinda stammar
och 5—6 cm. stora, orangeröda blommor,
vilkas läpp är djupt fransad. E. dichro’mum
LindL, BrasiL, är låg till växten och har
ovala bulber, vardera med två blad.
Blommorna rätt stora, vitrosa med rosafärgad
läpp, som har en gul fläck i svalget. E.
ellfpticum Grah., BrasiL, har långa, trinda
stammar med strödda, spetsigt avlånga,
avfallande blad. I toppen på stammarna sitta
de rosa- eller purpur-rosafärgade
blommorna i klasar. E. prismatoca’rpum Rchb. f.,
Costa Rica, har avlånga, avsmalnande bulber
med 1 å 2 läderartade, jämbreda blad och
blommor i upprätta klasar, ljust gulgröna
med purpursvarta fläckar, ljust violett läpp
med vitt och gult. E. vitellfnum LindL,
Mex., på 3 000 m. höjd ö. h., har kraftiga,
korta, grågröna bulber och blad.
Blommorna lysande och vackert cinnoberröda. Dess
var. majus har kortare bulber och tätare
blomklasar av större och ännu mer lysande
blommor. Färgen hos blommorna sticker
märkligt av bland andra orkidéer. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
